Hela jag skakar, tårarna rinner och mina händer skakar så mycket att jag tappar telefonen i marken innan jag fumligt lyckas få tag i den igen.
Jag får fram hans kontakt utan att tänka efter och blir stående med blicken ner i skärmen. Men jag är livrädd och jag vet inte vem annars jag skulle kunna ringa så med skakiga fingrar ringer jag upp honom.
"Felix?" Frågar han hoppfullt in i telefonen och jag brister ut i gråt.
"J-jag är s-så rädd, j-jag vet i-inte vart j-jag är" snyftar jag panikslaget fram och han blir tyst innan jag hör hur han stänger en dörr om sig.
"Felix vad är det som har hänt?" Frågar han oroligt och jag börjar gråta ännu kraftigare. "J-jag har b-blivit v-våldtagen" får jag ur mig med en tyst, skakig röst och jag hör hur han drar efter andan. Men innan han hinner svara så är det som att jag faktiskt inser vem jag pratar med och jag snyftar till och lägger på innan jag själv ens hinner tänka på vad jag gör.
Inom ett fåtal sekunder börjar telefonen ringa men jag klarar inte av att svara. Istället sjunker jag ner på trottoarkanten och kryper ihop så gott det går. Min kropp värker, huvudet snurrar. Jag känner mig så äcklig, så förstörd och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hoppas bara att en bil kommer och kör på mig eller något. Inget mer kan gå fel nu.
Jag hör snart en bils motor och börjar nästan undra om mina önskningar för en gångs skull slår in. Kanske är det nu jag blir påkörd. Men när motorn stängs av och jag hör hur en bildörr smälls igen så lyfter jag förvirrat på huvudet som jag tidigare vilat mot knäna.
"Oscar?" Får jag ur mig med en skakig röst och han skyndar sig mot mig och sjunker ner på huk framför mig. "Felix åh herregud, är du okej? Åh klart du inte är okej, fan. Felix jag, åh vem gjorde det här mot dig?" Utbrister han oroligt och jag ignorerar allt han säger och blickar förvirrat över på bilen istället. "M-men h-hur?" Får jag ur mig med en skakig röst och han möter min blick. "Jag spårade din telefon" får han ur sig med en tyst röst och jag nickar.
"N-nej rör mig i-inte. Jag k-känner mig så ä-äcklig" utbrister jag när han försiktigt för handen mot mig och han stannar upp mitt i rörelsen och sänder mig en sorgsen blick.
"Felix, du är inte äcklig. Älskade du, vem kan med att göra dig såhär ledsen?" Får han ur sig med en sorgsen röst och jag möter hans blick med blanka ögon.
"Du verkar inte ha något problem med det" yttrar jag sedan och han blir tyst.
. . .
Stackars Felix älsklingen, det går inte bra för honom :(((
