Kapitel 4

2.1K 121 7
                                    

Vi sitter som vanligt i bilen. Det är ofta här vi ses nu för tiden då det är alldeles för riskabelt att vara hos honom, och att vara hos mig är uteslutet. Inte ens jag är där speciellt mycket längre.

"Hur länge ska du stanna hos Liam?" Frågar han irriterat och jag suckar. "Hur länge ska du stanna hos Maria?" Kontrar jag och han suckar. "Det är min fru, det är skillnad" yttrar han hårt och hans ord gör ont.

"Och vad hände med skilsmässa?" Frågar jag sårat och han blir tyst innan han sträcker sig efter min hand. "Jag ska, men du förstår inte. Det är annorlunda när man är vuxen Felix" yttrar han och jag drar åt mig min hand och himlar med ögonen.

"Åh inte den jävla bullshiten igen, du behöver inte bete dig som att jag fortfarande är 14" får jag ur mig med en frustrerad röst och han ger mig en trött blick. "Du måste försöka förstå min situation" yttrar han och jag känner hur hela jag kokar.

"Åh jag orkar inte" får jag ur mig med en frustrerad röst och sliter argt upp bildörren och kommer ut i regnet som öser ner utanför.

"Felix!" Hör jag honom yttra bakom mig och hör hur han smäller igen sin bildörr och går efter mig där jag frustrerat rör mig bort mot kajkanten och blickar ner i det mörka vattnet. "Jag älskar dig jävla idiot" fräser jag sedan fram då jag känner hans hand mot min höft och inom ett fåtal sekunder pressar jag mina läppar mot hans och han kysser mig hetsigt.

"Det kommer alltid att vara du och jag Felix, du är och förblir min trygghet, min familj" yttrar han aningen ansträngt då vi drar ifrån efter kyssen. Jag suckar tyst och tar tag om hans hand och fingrar lite på ringen.

"Det där skulle vara min ring. Du har alltid sagt att så fort jag fyller 18 så skulle vi gifta oss, vi skulle fly från allt tillsammans och starta om. Få ett bra liv, tillsammans. Nu är du gift och jag håller på att gå under" yttrar jag sorgset och han sänder mig en skyldig blick innan han med händerna om mina kinder kysser mig igen.

"Det har löst sig för oss innan, det kommer att lösa sig igen. Du är allt Felix" yttrar han tyst och jag suckar djupt men bestämmer mig för att släppa det för nu.

"Kom vi blir alldeles genomblöta" yttrar jag och tar hans hand och går tillbaka mot bilen.

När vi sedan slår oss ner i bilen igen och jag huttrar till så är han snabb med att erbjuda mig sin jacka och jag tar tacksamt emot den och lindar in min kalla, blöta kropp i jackan som doftar som honom.

HUSBAND // foscarTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang