Jag vaknar av att magen vänder sig och jag spyr rakt ut på golvet innan jag hostar rossligt. Hela jag skakar och jag kallsvettas.
"Din kropp verkar inte så van vid skiten, vilket i och för sig är något bra" hör jag plötsligt en röst yttra och jag rycker skrämt till och sveper med blicken över den barbröstade killen som står i dörröppningen in till rummet jag ligger i.
"Vart är jag?!" Utbrister jag skrämt då jag sveper med blicken över rummet och upptäcker hur jag inte känner igen mig. "I min lägenhet, eh på Hisingen" svarar killen lugnt och jag spärrar upp ögonen lite. "Vad fan gör jag här? Och fan vad dåligt jag mår" får jag panikslaget ur mig innan jag sluter ögonen och försöker andas genom smärtan i magen.
"Det är din kropp som reagerar mot drogerna och skiten, det är något bra trots att man mår skit" försöker han tröstande att förmedla och jag öppnar ögonen för att förvirrat stirra på den okända kille vars lägenhet jag av någon anledning befinner mig i.
"Just det, du frågade varför du var här. Äh vi typ höll på lite på festen igår och sen däckade du och jag tyckte synd om dig så jag tog hem dig. Wow det lät väldigt läskigt, men asså jag ville bara make sure att du var okej typ. Jag vet själv hur det är, försöker ta mig ifrån det livet typ" får han ur sig med med en rörig röst och hade läget sett annorlunda ut så hade jag skrattat åt hur vimsigt och gulligt han beter sig, och med en närmare titt ser han även riktigt jävla bra ut. Men just nu kan jag bara fokusera på vem fan han är?
"Vem är du ens? Är du Liams polare?" Frågar jag och han nickar ivrigt. "Ja precis, har känt Liam sen barnsben" yttrar han exalterat och jag lyfter lite på ögonbrynen. "Har du möjligtvis ett namn?" Frågar jag och han slår sig lätt över pannan och skrattar lågt åt sig själv.
"Ja såklart, Oscar" yttrar han och mitt humör sjunker drastiskt. "Snälla säg att du har ett smeknamn" yttrar jag bedjande och han rynkar lite på pannan innan han nickar fundersamt.
"Du kan kalla mig Ogge"
