"Kan du hämta mig hos Liam?" Frågar jag in i telefonen och trots att jag inte ens kan se hans ansiktsuttryck så vet jag att han blir irriterad.
"Varför är du hos Liam?" Frågar han barskt och jag suckar lite och himlar med ögonen vilket jag omedelbart ångrar då huvudvärken blir ännu värre vid rörelsen. "Jag sov här, men det är närmare än om du skulle hämta mig hemma så kan du hämta mig eller inte?" Frågar jag och jag uppfattar ljudet av hur han irriterat trummar med fingrarna mot bordet.
"Varför sov du där?" Frågar han irriterat och jag suckar. "Oscar" yttrar jag bara och det är hans tur att sucka. "Okej okej jag kommer" får han slutligen ur sig och samtalet avslutas.
"Varför sov du här?" Frågar han direkt när jag kliver in i bilen 20 minuter senare och jag suckar högt. "För att jag inte ville sova hemma. Vi gjorde inget Oscar, Liam är min vän" yttrar jag och han muttrar något ohörbart.
"Varför ville du inte sova hemma?" Frågar han misstänksamt och jag fäster blicken ut genom fönstret när jag svarar. "För att pappa dricker igen" yttrar jag tyst men han uppfattar mina ord perfekt.
"Varför har du inte sagt något? Du vet att jag bryr mig om dig Felix, att jag hjälper dig om det är något problem" får han fram med en orolig röst och jag blickar över på honom med höjda ögonbryn.
"Ska jag bo hos dig eller vadå?" Yttrar jag ironiskt och han fäster blicken ut genom framrutan och suckar högt. "Du vet att det inte går" får han fram med en något skyldig röst och jag himlar lite med ögonen. "Jag vet, det var sarkastiskt" yttrar jag innan jag sluter ögonen och tar ett djupt andetag.
"Mår du illa? Drack du mycket igår?" Frågar han och jag rycker lite på axlarna. "Det blev en del" mumlar jag fram och känner hur han drar ner rutan en aning så att jag får ner frisk luft i lungorna.
"Gå inte i din pappas fotsteg, du behöver inte supa dig redlös varje fest" får han ur sig med en tyst stämma och jag suckar frustrerat. "Jag är inte som honom, lägg dig inte i Oscar. Du är bara sur för att du slängde bort din egna ungdom" muttrar jag fram och han blir tyst.
"Du är bara 18 Felix, bara för att du känner dig vuxen så är du inte det" yttrar han sedan och jag sänder honom en irriterad blick. "Jag fattar iallafall bättre beslut än dig" muttrar jag fram och han blir genast arg över mina ord. Hårt slår han näven i ratten och jag hoppar till.
"Du vet att jag gjorde det för dig, för oss" får han ilsket ur sig och jag väljer att vara tyst.
För ingenting har blivit bättre för varken mig eller honom, allt har bara blivit värre.
