Jag sitter med blicken fäst rakt ut i tomma intet och med gaffeln svävandes i luften någonstans mellan min mun och tallriken.
"Var det inte gott? Jag kan, eh jag kan laga något annat" frågar Ogge osäkert där han sitter mittemot mig och jag rycks snabbt ur min förstelning och möter hans blick. "Nej, nej absolut inte. Det är inte det, det var jättegott Ogge" yttrar jag snabbt och blickar ner på maten han lagat åt oss båda.
"Vad har du i tankarna?" Frågar han intresserat och lutar hakan i handen med blicken fäst på mig. Jag fuktar läpparna med tungan och fäster blicken i bordsskivan samtidigt som jag rycker lite på axlarna.
"Eh jag, jag vet inte. Inget speciellt" får jag ur mig med en tveksam stämma och han suckar lite och lutar huvudet aningen på sned. "Du är så svår för mig att förstå sig på. Jag tycker om det men, men ibland önskar jag bara att jag kunde läsa dina tankar" får han ur sig med en fundersam stämma och jag suckar lite.
"Tro mig, det hade du inte velat. Det är ett helvete att leva med alla dessa tankar" yttrar jag lugnt och pressar fram ett humorlöst skratt som han inte stämmer in på. Istället sänder han mig en sorgsen blick innan han reser sig upp och rör sig mot mig. Han sjunker ner på huk framför mig och jag möter hans blick med lugna ögon.
"Kan du bara prata med mig Felix? Jag märker mer än du tror, jag märker att du inte sover vissa nätter. Att du gråter i duschen, att du bara försvinner in i dig själv, jag vill bara hjälpa dig. Jag vill visa att jag finns här för dig, bara säg vad jag kan göra för att få dig att må bättre" säger han med en lågmäld röst och jag biter mig löst i läppen, för hans ord är fina, hela han är fin.
"Får jag be om en sak?" Frågar jag tyst och han nickar försiktigt. "Vad som helst" konstaterar han lugnt och jag andas djupt.
"Kyss mig" får jag ur mig med en röst inte mycket högre än en viskning och jag hinner uppfatta hans leende innan han låter sina läppar krascha mot mina. Han greppar tag om mina lår och lyfter upp mig på köksbordet där han placerar sig mellan mina ben och kysser mig passionerat med handen bak om min nacke.
"Det är som att..." Flämtar han fram när vi bryter kyssen och jag möter förvirrat hans blick. "...som att du förväntar dig någon annans läppar när du kysser mig" fortsätter han sedan och sorgen i hans blick får mig att hetsigt skaka på huvudet.
"Ogge nej, jag vill ha dig, din kropp, dina läppar. Jag vill ha oss" får jag fram med en desperat röst och han biter sig i läppen och ser på mig med en suktande blick, rödflammiga kinder och fuktiga läppar.
"Och jag vill ha dig så in i helvetes mycket, precis nu" yttrar han desperat innan han med händerna om mina lår lyfter upp mig i famnen och rör sig i riktning mot sovrummet.
