"Hej" yttrar jag tyst när jag stannar vid kanten av bryggan och betraktar hans muskulösa ryggtavla. Han vänder sig försiktigt om och jag möter hans blåa ögon.
"Hej, tack för att du kom" får han fram med en tyst röst och jag fäster blicken ner på mina slitna skor. "Oscar jag vet inte, jag känner redan att det här är ett misstag" får jag fram med en tveksam stämma och han suckar tyst.
"Jag har gjort fel, jag har begått många misstag. Jag har sårat dig, jag har kanske inte alltid varit det bästa valet för dig. Men tänk på allt vi gått igenom, tänk på de år vi spenderat tillsammans. Tänk på hur jag räddat dig, hur vi räddat varandra. Hur vi alltid funnits där för varandra. Kan du bara släppa det? Kan du bara släppa oss?" Frågar han med en intensiv stämma och jag känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken.
"Tänk på allt du inte gjort för mig då? Tänk på alla gånger du inte funnits där? Tänk på all jävla smärta du orsakat och på alla lögner du dragit? Jag vet inte om jag kan släppa det men jag vet inte heller om jag verkligen orkar fortsätta" utbrister jag sårat och han möter min blick med tårar i ögonen.
"Men Felix, vi kan inte bara släppa det, vi kan inte bara släppa oss. Jag ska skilja mig, för din skull" får han ur sig med en desperat stämma och jag skakar lite på huvudet för mig själv.
"Men du är 1 och ett halvt år försenad Oscar, jag är trött på att vänta. Jag kan inte vänta på dig längre, du har plågat mig länge nog" skriker jag fram och känner hur tårarna är nära på att spilla över. Med darrande underläpp och tårarna tryckandes i halsen vänder jag mig om men han är snabb med att dra tillbaka mig och jag ser hur han fumlar efter något i jackfickan.
När han får fram asken med ringen i så skakar jag bryskt på huvudet och de första tårarna rinner över.
"Nej Oscar, jag har sagt att jag inte vill ha tillbaka den" får jag bryskt ur mig men han skakar på huvudet och faller ner på knä.
"Nej Felix, jag ber dig inte att ta tillbaka den. Jag ber dig att gifta dig med mig"
