"Jag hör att du gråter, Felix varför gråter du?"
Hans röst gör mig för en gångs skull inte lugn. Får mig bara att gråta mer och krypa ihop där jag sitter uppe på taket på toppen av trapphuset jag och Ogge hyr lägenhet i.
"H-han, han slog mig" får jag ur mig med en röst inte mycket högre än en viskning. Det blir tyst i luren för ett ögonblick och jag kväver mina snyftningar i väntan på hans reaktion.
"Han fucking gjorde vadå?!" Utbrister han upprört och jag sluter ögonen och snyftar till. "D-det är okej" får jag ur mig med en skakig röst och kryper ihop, huttrar till över den svala nattluften.
"Det är fan heller okej" yttrar han frustrerat och jag sluter ögonen hårt och lutar pannan mot knäna. "Jag är rädd Oscar, jag är rädd för att gå in i lägenheten. H-han sover men jag är rädd för när han vaknar, rädd för vad han ska göra" viskar jag fram och han suckar djupt i andra änden av telefonen.
"När slog han dig? Och har han gjort något mer, hur slog han dig?" Frågar han försiktigt, vill inte pressa mig till att berätta. "För några dagar sedan. H-han har varit som vanligt, vilket skrämmer mig. Jag går bara runt och väntar på nästa slag. J-jag hatar att leva i rädsla, jag har redan gjort det tillräckligt i mitt liv. Han slog mig bara över kinden och typ drog mig i håret och dunkade mig mot väggen, sen lämnade han mig resten av kvällen" får jag ur mig med en tyst röst, fortfarande livrädd att han ska vakna.
"Felix för det första, det är inte så bara, han ska inte ens höja rösten åt dig. För det andra, varför ringde du inte på en gång? Fan jag hade, jag hade fan bokat en flygbiljett på en gång" får han ur sig med en desperat röst och jag öppnar munnen för att svara men upptäcker snart hur Ogge ropar mitt namn.
"Jag måste gå Oscar" yttrar jag snabbt innan jag avslutar samtalet och ställer mig upp på skakiga ben.
. . .
Jag har en story som jag vill publicera men jag vet inte...den kan vara triggande för vissa och jag vill inte ta den risken..
Hur mår ni? Jag har feber och mensvärk so i hope you're better.
