Jag vaknar upp i hans armar och regnet som smattrar mot rutan. Allt hade varit perfekt om det inte vore för det faktum att det är vår sista morgon. Om två timmar är vi tvungna att lämna hotellrummet och åka tillbaka till staden där vi inte kan vistas tillsammans bland folk. Där han inte är min.
Suckandes studerar jag hans vackra ansikte innan jag kysser honom ömt vilket får honom att förvirrat vakna upp.
"Godmorgon" mumlar han sömndrucket fram och jag ler svagt innan jag kysser honom ännu en gång, länge och känslosamt. "Godmorgon" svarar jag sedan med en lågmäld röst och han ler och stryker försiktigt med fingrarna över mina särade läppar.
"Det är snart över" yttrar jag sedan sorgset och han drar in mig ännu närmare sin varma kropp och kysser min panna. "Det är aldrig över, vi kommer fortfarande att träffas" yttrar han i ett försök att få mig att må bättre. "Men vi kommer att behöva gömma oss" får jag fram med en tyst röst och han suckar men säger inte emot vilket får mitt humör att sjunka ännu mer.
När vi ynka två timmar senare sätter oss i bilen redo att köra iväg så är stämningen dyster. Jag känner mig nedstämd och han är djupt försjunken i tankar vilket gör att vi båda faller i tystnad tills jag slutligen får nog. För nu när helgen är över så kommer alla dystra tankar och sårade känslor tillbaka.
"Du lovade mig en skilsmässa för snart ett och ett halvt år sedan" får jag ur mig med en svag röst och han suckar.
"Jag måste berätta en sak för dig, nu när du ändå tar upp det" får han fram med en lågmäld, allvarlig röst och jag tittar över på honom med en plötslig nervös känsla i kroppen. "Jag eh.." Börjar han osäkert och jag sitter tyst, väntar in hans fortsättning.
"Hon är gravid, hon bär mitt barn" yttrar han slutligen såpass tyst att jag knappt uppfattar det men när hans ord verkligen sjunker in så är det som att få en kniv rakt in i hjärtat.
"Felix" yttrar han oroligt då jag inte får fram ett ord. Bara sitter i tystnad och försöker trycka undan tårarna. "Felix snä-"
"Vad fan det här är är så är det över, du har en ny familj" får jag ur mig med en sprucken röst och han blir tyst. "Släpp av mig i nästa stad, jag tar bussen hem. Du har från och med nu inget som helst med mig att göra"
