Kapitel 10

1.9K 116 20
                                    

"Felix!" Ropar han efter mig när jag slänger igen bildörren efter mig och går med bestämda steg bort mot busstationen.

"Fan Felix bara stanna, vi kan prata om det!" Får han ur sig med en bedjande stämma och jag stannar tvärt och vänder mig om med tårarna rinnandes längs med kinderna.

"Prata om det? Prata om vad? Att du förbjudit mig att vara med andra medan du har fucking gjort din fru på smällen?! Du har fortsatt ge mig hopp, plågat mig, krossat mig medan du har levt lyxlivet och bildat en ny familj? Fy fan Oscar" utbrister jag och han ryggar tillbaka av min höga röst.

"Men Felix, du förstår inte! Du fattar inte hur det är att plötsligt ha pengar och-"

"Pengar?! Så du menar att du krossar mig totalt och förstör det vi haft i fyra fucking år för pengar?! Dra åt helvete, jävla idiot" fräser jag fram och drar baksidan av handen över ansiktet för att torka bort tårarna. Försöker att agera stark, stark och arg istället för ledsen och förkrossad.

"Felix det var inte så jag menade, snälla jag-"

"Åk hem till din jävla fru och dina pengar. Jag ska fan knulla Liam så får du se hur det känns" får jag fram med en sprucken röst och han sänder mig en svårtolkad blick.

"Jag ångrar att jag slösade bort fyra år på dig" yttrar jag sorgset och han möter min blick med blanka ögon och börjar panikslaget gå mot mig då jag rör mig mot bussen som precis startar motorn.

"Och det här, det är pågrund av dig och det vet du. Gjorde du något åt det? Inte ett skit, så tack för det" är det sista jag får fram och pekar menande på mina ärrade armar och han flackar skyldigt ner med blicken i marken vilket får mig att skaka på huvudet innan jag snabbt går på bussen precis innan dörrarna går igen och det är inte förrän jag slår mig ner på ett säte som jag bryter ihop och tårarna gör mig förblindad.

Allt jag kan se är O:et jag tatuerade in på min handled vid 16 års ålder.

HUSBAND // foscarDonde viven las historias. Descúbrelo ahora