Kapitel 7

2.1K 115 6
                                    

"Du är så tyst" konstaterar han försiktigt när vi sitter i bilen påväg till hotellet han bokat in oss på över helgen. "Eh jag är bara, jag vet inte, jag är trött" mumlar jag tankspritt och han tar min hans och kysser mig lugnt över knogarna.

"Det här kommer bli perfekt, bara du och jag ensamma hela helgen" yttrar han glatt och han låter så lycklig att jag tvingar mig själv att le och försöker skaka av mig mitt dystra humör. "Precis som förr" yttrar jag tyst och han ler svagt.

"Det kommer bli nice älskling" får han ur sig med en lycklig röst och jag tittar över på honom med en chockad blick. "Vad är det?" Frågar han och jag rycker lite på axlarna. "Det var längesen du kallade mig det, typ ett år sen" får jag ur mig med en lågmäld röst och han stryker lite med tummen över min handrygg.

"Jag har varit dålig på att visa hur mycket du betyder, jag vet. Men hela den här helgen ska jag visa hur mycket jag älskar dig. Vi ska kyssas, mysa, knulla" yttrar han och jag kan inte låta bli att skratta lågt över det sista han säger. "Jaså du? Får du inget hemifrån, stackars krake" yttrar jag sarkastiskt och han skrattar lågt.

"Ingen mäter sig med dig, ingen gör det så bra som du" får han ur sig med en smickrande röst och jag ler svagt och låter min hand lugnt smeka honom uppför låret.

"Vi har en timme kvar, gör mig inte sugen redan nu" yttrar han varnande och jag flinar och låter handen ligga kvar. Han kan gott få veta vad det är han saknar när han sitter hemma hos sin jävla fru.

När vi slutligen är framme vid hotellet så hinner jag knappt gå ur bilen innan han trycker upp mig mot bildörren och kysser mig hetsigt. "Fyra år senare och smaken av dina läppar är fortfarande min favorit" mumlar han nöjt fram mot mina läppar och jag flätar ihop händerna bakom hans nacke och kysser honom ännu en gång.

För 72 timmar tänker jag låtsas att han är min, bara min.

HUSBAND // foscarWhere stories live. Discover now