Jag smyger försiktigt in i lägenheten, medveten om att Ogge troligtvis är arg. Med tysta rörelser hänger jag av mig jackan och kliver ur skorna innan jag försiktigt rör mig in mot vardagsrummet där han sitter i soffan med kaffekopp i handen.
"Hej" yttrar jag tyst och ställer mig vid tröskeln, blickar ner i golvet och trycker osäkert ner händerna i byxfickorna. När han inte yttrar ett ord så lyfter jag försiktigt blicken och studerar honom försiktigt. Betraktar hur han biter ihop käkarna hårt och hur hans knogar vitnar så hårt han håller i kaffekoppen.
"Ogge...säg något.." Ber jag tyst, tar ett försiktigt steg emot honom.
I en plötslig rörelse kastar han koppen i golvet och det höga ljudet får mig skrämt att hoppa till och med chockade ögon följer jag bitarna av porslin som ligger utspridda på golvet och den mörka fläcken på mattan som bildas av kaffet. När jag sedan tittar upp igen upptäcker jag att han är påväg mot mig med ilskna steg och skrämt backar jag in mot väggen och han tar ett grepp om min tröja för att dra mig mot sig och sedan dunka bak mig mot väggen igen.
Jag kvider till av både smärta och förvåning och möter hans mörka blick. "O-Ogge, v-vad gör du?" Får jag ur mig med en skakig röst och han spänner käkarna hårt.
"Vi hade planer Felix, du förstörde dem. Du vet hur mycket jag avskyr när du ändrar mina planer utan att prata med mig" fräser han fram med en förbannad röst och jag kvider till över hans ilskna, högljudda röst. Känner hur hela jag sjunker ihop då situationen påminner mig alldeles för mycket om när min pappa slog mig. Detta liknar ett sådant ögonblick allt för mycket.
"Ogge snälla du skrämmer mig, du står för nära" ber jag med en skakig röst då hans ilskna närvaro ger mig panik.
"Lär dig att lyssna då!" Är allt han yttrar innan han med en snabb rörelse smäller till mig över kinden och hårt dunkar mig in i väggen så att jag smärtsamt sjunker ihop i en ynklig position.
"Upp" ryter han och grabbar tag om mitt hår för att dra tillbaka mig upp på fötter och jag känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken. "O-Ogge s-snälla" får jag ur mig med en skakig röst.
"Jag har inte ens gjort något fel Felix, det är du som ljuger för mig, ändrar våra planer och du har dessutom säkert varit med honom. Du borde skämmas" yttrar han hårt och slår mig hårt i magen innan han lämnar mig hopsjunken på golvet kämpandes mot tårarna.
