Jag vaknar som i en dimma. Blicken är suddig och allt ljud hörs som ett avlägset sorl. Maskinen bredvid mig piper och jag sveper med blicken över slangarna som är kopplade i min arm. Jag kvider till och blinkar hårt med ögonen för att förstärka min syn.
Det gör ont, huvudet snurrar och lukten av sjukhus fyller mina näsborrar. Obehaget sprider sig i min maggrop. Sjukhus innebär bara smärta, död och sorg för mig och att själv vara den som befinner sig i sjukhussängen skapar obehag och rädsla.
"Älskling, jag är här.." Hör jag plötsligt en bekant röst yttra och jag vrider på huvudet och möter Oscars något oroliga blick. Jag fumlar efter hans hand och han tar den snabbt och flätar ihop våra fingrar innan han ömt kysser mina knogar.
"Hur mår du? Har du ont?" Frågar han oroligt och jag fuktar mina torra läppar med tungan och nickar lite innan jag möter hans blick. "Vatten.." Yttrar jag med en tyst röst och han nickar och sträcker mig snabbt ett vattenglas som jag lugnt klunkar i mig.
"Han har fortfarande mycket bedövning kvar i kroppen" yttrar läkaren bredvid mig och Oscar nickar med blicken fäst på mig. "Han kommer nog ha ont när bedövningen släpper helt" yttrar hon med en lugn, informerande röst och jag suckar tyst då smärtan redan är relativt hög.
"Så trött" får jag ur mig och han stryker lugnt med fingrarna över min kind. "Vila nu hjärtat, jag sitter här bredvid dig" får han fram med öm röst och kysser mig mjukt på kinden.
Jag sluter ögonen och ler svagt. "Det gör ont men det är så värt det.." Yttrar jag tyst och öppnar försiktigt ögonen för att möta hans blick. "Nu kan jag bära och föda vårt barn" mumlar jag fram med en lycklig röst och han ler stort och kysser mig mjukt innan jag sluter ögonen och känner sömnen krypa på.
. . .
Lyckades jag skrämma er lite hehe? 😏
Felix har alltså gjort en operation som gör att han kan bli gravid! ;)
