"Oscar" är allt jag får ur mig med tårarna rinnandes längs med kinderna.
Allt han gör är att betrakta mig med en bedjande blick, hans ögon är blanka och synen gör mig så svag. Det här är allt jag någonsin drömt om.
Men det är försent. Vår tid har runnit ut.
"J-jag kan i-inte" snyftar jag fram med en svag röst. Bröstet värker av sorg och tårarna rinner allt hastigare ner längs mina kinder medan jag krampaktigt kämpar emot att bryta ihop.
"J-jag älskar dig, j-jag kan inte leva utan d-dig" får han fram med en skakig röst och jag inser att även han gråter.
"S-snälla Felix, jag vill l-leva med dig resten av mitt liv. D-du är allt, d-du är det viktigaste i mitt liv. Snälla g-gift dig med mig, jag ska göra allt för att d-du ska bli den lyckligaste killen i v-världen. D-du är det enda jag vill ha, det enda jag behöver. Så snälla, g-gift dig med mig" hackar han fram med en bedjande röst och tårar som faller längs med kinderna.
"N-nej" är allt jag får ur mig med en skakig röst och jag är tvungen att fästa blicken i marken, kan omöjligt möta hans blick eller ens se på honom. Då hade jag ångrat mig direkt.
"J-jag trodde verkligen att du var the one, att det alltid skulle vara du och jag. Jag önskar nu i efterhand att jag faktiskt hade tagit vara på vår tid tillsammans, att jag faktiskt njutit mer av att det var vi. Men nu är det försent, nu måste vi båda inse att det är dags att släppa taget. Du har ett barn påväg Oscar, o-och jag, jag har någon annan som kan göra mig lycklig, som kanske är m-mer rätt för mig än vad du är" får jag fram med en svag röst, hela kroppen gör ont och dessa ord är de sista jag vill yttra. Men vår tid har runnit ut.
"M-men jag älskar ju dig, du är den enda för mig" snyftar han fram och jag biter mig hårt i läppen och skakar på huvudet.
"Det är försent att komma på det nu" får jag fram med en sprucken röst och vänder honom ryggen med kinder helt blöta av tårar.
