"Felix" får Ogge fram med en försiktig röst när vi kommit tillbaka till lägenheten och jag inser att jag är djupt försjunken i andra tankar ännu en gång.
"Vad var det som hände vid restaurangen egentligen? Gjorde jag något fel?" Frågar han och jag suckar lite.
"Du lyssnade inte på mig, det gjorde ingen av er. Och du pressade mig, jag, jag trivs inte med det. Jag kanske är en väldigt komplicerad person och det kanske inte alltid är lätt att handskas med men jag kan inte styra över det" får jag ur mig med en sorgsen röst och han sätter sig i soffan med blicken fäst på mig.
"Vad gjorde jag för att pressa dig?" Frågar han undrandes och jag suckar lite. "Du kallade dig för min pojkvän. Asså jag vill inte såra dig, inte alls. Men jag har redan berättat, vi har redan pratat om det här och vi bestämde oss för att ta det lite lugnt" yttrar jag försiktigt och han sitter tyst en stund innan han nickar.
"Förlåt Felix, det var inte meningen att pressa dig. Men han som var på restaurangen, det var ditt ex eller hur? Han verkade inte riktigt så...lugn...om man säger så" yttrar han osäkert och jag suckar lite. "Han är, det är komplicerat" yttrar jag tyst och han nickar lite för sig själv.
"Felix grejen är, jag vill verkligen vara med dig och jag vill inte att det ska bli problem varje gång ditt ex kommer in i bilden" får han ur sig med en bedjande röst och jag suckar lågt för mig själv och skakar på huvudet för mig själv.
För mina tankar är en katastrofal mix av olika beslut och val. Oscars beslut om skilsmässa är alldeles för sent och i alldeles fel tidpunkt. Men samtidigt är det han, mannen jag vill gifta mig med trots allt han gjort. Kan jag verkligen bara släppa taget om honom nu när det kanske går att fixa?
Eller ska jag satsa på killen som behandlar mig bättre än någon annan jag tidigare träffat. Som får mig att skratta och som får mig att le.
Kanske är det ändå bra att bryta loss ur gamla mönster och vanor. Kanske behöver jag gå vidare.
. . .
Oscar eller Ogge? Vad tycker ni?
