Jag står under det kalla vattnet och bara låter det skölja över mig. Låter det skölja bort känslan av hans beröring, låter det skölja bort näsblodet efter hans slag. Jag har stått härinne såpass länge att vattnet hunnit bli kallt och de regelbundna knackningarna mot badrumsdörren har nu blivit allt mer bestämda och Ogges röst antyder att han är arg. Jag huttrar till men står fortfarande kvar, stirrar in i kaklet och andas djupt trots att hjärtat slår snabbt och hårt i bröstet.
Jag har förstört hans planer igen, pågrund av min långa dusch har vi nu missat bokningen han gjort på restaurangen vi alltid brukar äta på under lördagar. Och inget gör honom så arg som när jag förstör hans planer.
"Felix kom ut" yttrar han barskt och jag suckar tyst för mig själv men inser att det är lönlöst att skjuta upp det mycket längre. Han kommer snart att bryta sig in om ilskan och frustrationen blir för stor, om det lyckas väga över realismen som han ändå någonstans bär.
Med skakiga händer stänger jag av vattnet och kliver ut på det kalla badrumsgolvet. Jag möter min blick i spegeln och tittar genast bort, allt som möter mig i den spegelblanka ytan är rädsla och maktlöshet. Jag drar på mig klädesplagg efter klädesplagg, drar ut på det så gott jag kan. Men det är oundvikligt, snart står jag fullkomligt påklädd med det blöta håret droppandes i nacken och rädsla i blicken.
Jag sväljer nervöst och vrider försiktigt om låset innan jag kliver ut på trägolvet utanför. Jag hinner inte mer än ta ett steg innan jag blir upptryckt med ett strypgrepp om min tröja mot väggen och kippar efter andan.
"Det är bara ditt fel att det blir såhär Felix, hade du bara lyssnat och betett dig så hade inte det här behövt hända" yttrar han lugnt och bestämt medan jag med desperata rörelser försöker få honom att lossa sitt grepp, känner paniken i kroppen då luften börjar att ta slut.
Vad som avbryter honom är en bestämd knackning mot ytterdörren och först ser han ut att skita i det men när knackningen upprepas så suckar han frustrerat och släpper sitt grepp om mig vilket gör att jag sjunker ner på golvet med tårarna rinnandes längs med kinderna och hackiga andetag som lämnar mina spruckna läppar.
"Var är han?"
Jag uppfattar direkt rösten på andra sidan ytterdörren. Hans röst. Min röst är skadad efter Ogges strypgrepp och jag får bara ur mig en kvävd viskning.
"Oscar" kvider jag fram och uppfattar ljudet en av örfil och en dov duns vilket får mig att kvida till.
Vem det är som slog vem förblir oklart.
. . .
Älskar att jag blev påmind om att skriva genom instagram!! Haha ni är bäst ❤️
