Släpp aldrig taget

Kittlingar och skratt [10]

Random tanke: Skriver man "Flörta" eller "Flirta" I mina andra böcker har jag skrivit "Flirta", men har nu ändrat det. Vet inte vad som är rätt?? Googlade, men fick inte upp något bra svar utan tydligen är båda korrekt. Någon som vet mer om saken?? Vad är grammatiskt rätt att använda?

Snälla förlåt mig om jag råkat skriva några av karaktärernas namn fel! Har sovit jättedåligt inatt och koncentrerade knappt mig när jag läste igenom kapitlet. 

***

"Jag litar inte på honom."

Erik står lutad mot gaveln i köket. De långa, smala fingrarna är gömda innanför munkjackans ärmar som försiktigt hänger vid kroppens sidor. Efter att ha släppt in honom i huset, och skrikit att han är en stor idiot som sitter ute i kylan gick jag raka vägen in till köket för att tömma diskmaskinen.

Om jag brukar göra det? Ja, men aldrig innan jag ens fått av mig skorna. Men jag försöker vinna tid. Tid till att inte säga för mycket, men tillräckligt för att få Erik att inse att det inte är någon fara. Jag vill inte avslöja alltihop Anton. För första gången är jag inte i bubblan längre. För första gånger får jag en större inblick i vad som händer. Och jag vill inte dela det med någon. Inte än.

"Titta på det här!" utbrister jag och håller upp två skedar från maskinen. De har gamla rester av mat sittande på skaften. "Vad är det för mening att fylla maskinen överfull när besticken ändå inte blir ordentligt rena? Nu måste jag starta om den. Man kan ju tycka att vuxna bör ha lärt sig det här, eller hur?"

Han stirrar på mig. De grönblå ögonen är tvekande.

"Men nej då." fortsätter jag. "Det enda mina föräldrar kan är att hångla upp varandra vart de än går. Det är som de är i vår ålder i en nyförälskelse. Det är nästan så att räkningarna inte blir betalda för de är upptagna med varandra hela tiden."

"Sara, varför-"

"Snart är det väl jag som måste ta hand om räkningarna. Det hände faktiskt en gång. Eller ja, inte riktigt. Men jag var tvungen att titta in i deras ekonomi för pappa orkade inte göra det den kvällen. Kan du tänka dig det? Att låta mig se över deras ekonomi? Jag är verkligen inte duktig på matte."

Erik himlar med ögonen och går fram. Jag fortsätter ställa undan ren disk i skåpen och lådorna, medan den otvättade ställer jag ner igen. Det här är mitt eget fel. Det var mitt förslag att jag skulle förklara allting. Men jag kan inte låta bli att skjuta upp det. Vad som händer mellan mig och Anton är mellan oss två. Ingen annan.

"Hörde du det förresten? Jag är påväg att bli underkänd i matematik. Det var därför jag gick iväg från lektionen idag och-"

"Jag vet vad du försöker göra Sara, men-"

"och inte nog med det! Jag måste gå stödmatte, med ettorna! Som om jag är dum i huvudet."

"Du är inte dum-"

"Mina föräldrar kommer döda mig-"

"Och jag kommer döda dig om du inte är tyst!" utbrister Erik så pass högt att jag hoppar till.

Han ger ifrån sig en lång, djup suck. Är han orolig? Utan ett ord försvann jag iväg med en tatuerad främling i några timmar. Han har till och med varit så bekymrad att han gått hit efter skolan och väntat utanför mitt hus.

Klockans tickande och droppandet från kranen är det enda som hörs. Min mun har tystnat. Taktiken att prata så mycket som möjligt misslyckades. Fan också. Tiden är ute.