Släpp aldrig taget

"Han är borta" [27]

Dagens låt: Trust - Boy Epic

Trevlig läsning!

***

Färgen i det lackade trätaket håller på att lossna bit efter bit. Som en spricka som blir större med tidens gång.

Fixerad av den flagnande färgen stirrar jag uppåt då jag egentligen bör spendera tiden med att få en ordentlig sömn. Det är fortfarande några timmar kvar tills mamma och pappa vaknar. Tills dess bör jag åtminstone försöka sova lite till.

Och visserligen har det lyckats. Då och då sedan jag kom upp från källaren har jag slumrat till ett visst antal gånger, men lika snabbt som jag somnat har vakenhet skakat vilt om mig. Tankarna går runt i huvudet. Viskar och skriker på samma gång.

Anton säljer sex.

Samtidigt som jag stirrar upp på det färglösa taket undrar jag varför han kan utsätta sig själv för en sådan sak. Varför han ens tog jobbet från första början. Han är ung, attraktiv och vet exakt vad som ska sägas och göras i olika situationer. En vandrande godbit för alla. Alla. Även de som inte bryr sig om honom. De som inte ser på honom som en person utan en leksak. En leksak som de kan göra vad de än önskar med.

Jag grimaserar. En del av mig hoppats att det bara är spekulationer. Förhoppningsvis låter han sig själv inte behandlas på det sättet. Kanske är han bara med personer som behandlar honom med respekt och värdighet.

Den delen som hoppas på detta är mycket liten och snart försvinner hoppet ur tankarna. Kvar finns bara en gnagande oro.

Timmarna släpar sig tungt framåt. Ibland vaknar jag utan att ha något minne av att ha somnat. Tankarna letar sig hela tiden tillbaka till Anton. Efter ett tag känner jag hur ilskan lagt sig och byts ut mot sorg. Lugnet har äntligen kommit, och trots det är tidigt på morgonen manar något inom mig att gå ner till källaren igen. Försiktigt så inte mina föräldrar vaknar.

Mina nakna fötter nuddar vid det kalla golvet. En rysning far genom kroppen och jag drar på mig en långärmad hoodie som räcker hela vägen till knäna. Förhoppningsvis är det någorlunda varmare än mitt tunna nattlinne. Men faktum är att jag inte vill gå ner till Anton iförd i endast ett plagg. Trots att jag listat ut mer av hans mörka liv hände fortfarande kyssen. Och det finns ett viss pirr som den lämnade efter sig. Jag är livrädd att det ska väckas till liv om jag går ner till honom alltför bart klädd.

Men herregud Sara. Han har uppenbarligen sett ännu mer nakenhet så vad spelar det för roll?

Jag ignorerar rösten, rättar till hoodien och tassar försiktigt och ljudlöst ut ur sovrummet. Det spelar roll för kyssen är det minst viktiga just nu. Det finnas andra saker att ta hand om. Vinden susar utanför huset och solen skiner in genom fönstret, kastar ljusfläckar mot trägolvet. Klockan är redan halv sju.

En sak som jag borde förstått vid det här laget är att skälla ut folk sällan leder till det man vill. Särskilt om man gör det med en höjd och snudd på irriterad röst. En utställning gör istället allting värre och behövs väldigt sällan.

Det bör jag ha förstått. Men eftersom jag är så pass dum att jag aldrig tänker två steg i förväg slår detta inte mig förrän jag öppnar källarens dörr från trappen.

Och inser att den är tom.

Jag möts av en källare som tycks ha förlora all färg och glans. Inte för den hade något från början, men den har det definitivt inte nu. Kvar finns bara möbler. Den person och hans ägodelar som fanns där för några timmar sedan är spårlöst försvunna. Jag stirrar in mot källaren med en häpen min.