En låt som alla bör lyssna på: Kanye's In My Head - Boy Epic
Gråter för att videon kom ut idag och ja, jag är fortfarande ett fan av Boy Epic lol
***
Lena bryr sig endast om tre saker:
Den första är skolan. Plugget kommer före allt annat, utan tvekan. Hon kan sitta i timmar i biblioteket och jobba på en frivillig uppgift bara för att hon råkade ha tiden. När läraren inte ger någon hemuppgift räcker hon ofta upp handen och försöker sig på med ett "Ursäkta? Men ska inte vi få någon läxa?"
Det kan jag intyga, att varje gång detta sker tittar alla i klassen på henne som de vill ha henne död. Även Erik och jag. För gissa vad? Läxor är det värsta som finns.
Den andra saken hon bryr sig om är sömn. Hon är alltid noga med att få minst åtta timmars sömn varje natt, och att dricka ett glas vatten tio minuter innan läggdags. Tydligen ska det hjälpa en att sova djupare, och det motverkar finnar.
Eftersom hon älskar skolan mer än något annat är det inte så konstigt att hon vill vara så pass utvilad som möjligt när hon kommer dit. Att ha Lena sova över är en av de mest ansträngande sakerna någon kan ge sig på. Hon är fortfarande fast besluten om att hon behöver sin sömn. Det kan inte ändras på. Inte ens ett par bra serier eller filmer.
Den tredje och sista saken hon bryr sig om, är egentligen ingen sak. Det är Erik. Visserligen bryr hon sig om mig med, men inte alls på samma sätt. Hon ger honom trånande blickar varenda dag, och det kan inte bli mer irriterande. Dessutom har hon känt Erik mycket länge. Deras band är starkare än något jag har med dem. Tyvärr.
Just eftersom hon bryr sig så starkt om sin andra vän blir jag aldrig förvånad över att hon tar upp det. Inte nu heller.
"Såg du mina sms?" frågar hon och fattar hastigt tag om min arm när jag kommer gående i korridoren.
Jackan och halsduken sitter tätt intill kroppen och jag drar ner dragkedjan i all hast. Vi befinner oss vid skåpen. Första lektionen drar snart igång och jag låser med en suck upp låset till mitt skåp för att lämna ytterkläderna och ta fram psykologiböckerna.
Irritationen har hållit sig i kroppen ända fram till nu. Det faktum att Anton behandlade mig så illa igår skär fortfarande i bröstet. Jag förstår inte varför han blev så arg, och nu är jag tveksam om jag verkligen vill lära känna honom. Varför bli vän med en person som inte vill det tillbaka?
Å andra sidan vet jag att han menade inte det han sa. Det är i alla fall ett smått hopp jag har. Förhoppningsvis finns det en anledning till varför han betedde sig om han gjorde. Är jag intresserad av att ta reda på det? Ingen aning. För två dagar sedan hade svaret direkt varit ett självklart ja. Dock har saker och ting förändrats. Nu är jag inte lika säker.
Eftersom Anton varit på min hjärna hela natten och även morgonen lägger jag knappt märke till Lena, eller hennes bedjande blick.
"Va?" säger jag tyst och tar ut böckerna ur skåpet. "Vilka sms?"
Lena andas en aning osäkert. Hon gömmer händerna i sin långärmade collegetröja och stirrar ner i golvet. Ett skratt kommer ur hennes rödmålade mun. Hon rodnar och för några sekunder är det tyst mellan oss. Andra elever har börjat göra sig iordning för den första lektionen. Alla har varsitt samtal om vanligt vardagspladder.
"Smsen som jag skickade igår. Läste du dem?"
Minnet av hennes meddelanden på mobilen flimrar till i bakhuvudet. Fan. Of course är det något jag glömt.

YOU ARE READING
Släpp aldrig taget
Teen Fiction"Du kan stanna. Men bara för en natt" Ett vitt, bländande leende sprids på hans läppar. "Fine. Bara för en natt." *** Jag behövde inte vara ett snille för att veta att oddsen att en sjuttonårig, något berusad och vettskrämd kille gör inbrott i min k...