Släpp aldrig taget

Den ensamma stjärnan [25]

Dagens låt: Gotta get out (Acoustic) - 5 seconds of summer

JAG SAKNAR FETUS 5SOS OKEJ??? Jag menar bara kolla på dem! Michael och hans jävla fringe. Calum ser så small and precious ut. Och Luke ser så sjukt försiktig ut, my little cinnamon roll. Och Anton med hans jävla drumming faces. De är too pure for this world. I can't even- !!!

(^ ursäkta mitt fangirlande)

Trevlig läsning!

***

Aldrig har jag varit så snabb på högklackat som jag är i den här stunden. Jag rent av studsar upp från träbänken jag spenderat de senaste minuterna på och börjar småspringa mot den berusade Anton som snurrar runt stolpen av järn fler varv än vad som går att räkna.

Han går där. Runt, runt, runt tills jag blir yr i huvudet. Vad jag kan om alkohol? Ingenting. Mamma och pappa brukar dricka till det stadiet då de blir fnittriga. Sedan går de upp till sitt eget rum och ägnar flera timmar åt sig själva. Dock verkar ha Anton passerat fnitterstadiet för länge sedan.

Nu är han inte bara fnittrig, utan beter sig som det inte fanns några normer, regler eller lagar om vad man får och inte får göra. När jag äntligen är framme stannar han till och vänder sig om. Ler som om det vore julafton morgon.

"Sara!" utbrister han glatt, så högt att det säkert skrämmer iväg varenda fågel i träden. Han slår armarna om mig och jag känner jeansjackans tyg mot min bara hud.

Det är inte varje dag en kille som är mycket längre och starkare än du lägger hela ens vikt på en själv. Men just nu händer det. Samtidigt som jag kämpar för att försöka få undan hans armar om min kropp vinglar han till, håller på att ramla.

"Anton, du är väldigt... väldigt full." konstaterar jag och försöker hålla i honom så han inte ramlar rätt ner på asfalten, vilket skulle i för sig vara en rätt rolig syn.

Han ser in i mina ögon. Eller ja, inte riktigt. Han kan inte fokusera blicken någonstans. Den går från min nästipp, till munnen, pannan och kinden. Överallt. Inte för att han verkar särskilt störd av det. Han tar upp ett av sina pekfingrar och pressar det hårt mot mina läppar.

"Shh!" säger han sedan och skakar på huvudet. Andedräkten doftar starkt av sprit. "Berätta inte för pappa."

"Jag..." Ett tag blir jag förlamad av hans ord. "Jag tänker inte berätta för din pappa. Men du behöver sätta dig ner och ta det lugnt."

I ett tappert försök kämpar jag för att så lugnt som möjligt få ner honom på marken, men istället skakar han bara på huvudet som ett litet barn. Slår ut med armarna och vinglar bort från mitt grepp. Han är någorlunda röd om kinderna.

"Jag vill inte ta det lugnt!" klagar han med en sluddrande och mer långsam röst än vanligt. "Jag vill... jag vill... jag vill spela fotboll! Har ni en... en, vad heter det..." Han biter sig i läppen och gnuggar sig om pannan, som han försöker minnas något så uppenbart. "Plan av fotboll?"

"Du menar fotbollsplan?"

"Ja! Precis. Har ni en sån på skolan?"

En djup suck flyr från mina läppar. Tja, det kunde varit värre. Han är åtminstone inte deprimerad av alkoholen. Jag tittar bort mot en gräsmatta som finns på andra sidan vägen. Det är inte ens i närheten av vad han är ute efter, men ärligt talat tror jag inte han kan se skillnad på det vid det här laget.

För nej, vi har ingen jävla fotbollsplan på skolan. Allt som finns är denna öde skolgård.

"Ja, kom här." säger jag och fattar tag om hans arm. Han ger ifrån sig ett glatt tjut och hänger mer än gärna med när jag börjar gå mot gräsmattan.