Don't Eat... | M&M

0.1 Alone in the world

Melinas perspektiv:

Varför är jag den runda tjejen? Varför är jag den tjocka tjejen? Varför visar jag högre siffror på vågen än andra? Varför är jag ensam? Varför är jag ensam och ful? Varför?

Jag sitter och petar i maten. Jag vill ha maten. Min mage skriker efter den. Jag vill men jag kan inte. Jag kan inte vissa högre siffror längre. Jag vill ha min favorit mat. Men kan inte. Ensam i matsalen i skolan som alla andra dagar. Alone in the world.

Jag dricker upp vattnet och tar min talrik med den orörda maten till diskdelen i skolans bamba. Ställer ner glaset och tallriken.

"Var inte maten god idag Melina?" Det är bamba tanten som frågar.

"Jo men jag var inte hungrig" svarar jag och får en nickning tillbaka. Exakt så sa jag till min mamma igår kväll. Exakt så har jag sagt det senaste dagarna.

Jag går mot mitt skåp och tar ut mina grejer som jag ska ha till So lektionen som är snart. Då jag plötsligt hör ett
"Hej"
Jag hoppar till och kollar bakom mig. Jag trodde först det var någon som sa något till någon annan. Ingen brukar säga något till mig. Men när jag vänder mig om står en kille där med mörkbruna rådjursögon och söker sig in i mina kall blåa ögon. Han ha ett brunt och med många blonda slingor typ. Håret är kort på sidan av huvudet men längre på huvudet och ligger på sidan. Ska jag vara ärlig har jag aldrig sett honom förut på skolan.

"Haha förlåt för att jag skrämde dig. Jag heter Martinus och du?" Han ger ett leende mot mig.

"Melina" svarar jag kort. Jag vill inte ha något med han att göra. Han kommer bara skapa kaos. Han ser ut som en fuckboy, player som alla fjortisar går på.

"Trevligt att träffas. Vad har du för lektion?"

"So, som är så tråkigt." Svarar jag. Ett litet skratt lämnar honom. Ett skratt som får mig att le lite men inte mycket!

"Jag håller med dig." Läger han till.

"Jag måste dra, trevligt att träffas antar jag."

"Okej. Ses imorgon kanske?"

Jag svarar inte på det utan går med raska steg mot salen som So lektionen ska äga rum i. Längst bak i klassrummet. Där ingen ser mig. Där ingen märker av mig. Där ingen behöver störa sig på mig.

---

Efter so lektionen drar jag hem så fort som möjligt. Jag låser upp ytterdörren. Går in till köket letar efter något sött. Typ choklad. Jag stannar upp vid en handskriven lapp.

Hej Melina!
Jag jobbar över men jag köpte din favorit choklad.
Det finns en matlåda i kylskåpet.
// Mamma

En suck lämnar mig och jag går till kylskåpet öppnar matlådan och slänger innehållet i soptunnan och lägger den tomma burken i vasken. Snabbt lägger jag papper ovanför maten i soptunnan så ingen ska märka något.
Tar chokladen och trycker i mig den så fort jag kan. Pappret ligger på köksbordet. Jag får kväljningar av känslan att jag åt den där chokladen. Jag springer in på toan. Tar två fingrar och trycker in i munnen så jag spyr. Jag hatar känslan av att spy. Men känslan av chokladen var värre. Jag spolar toaletten och döljer mina spår. Tvättar mina händer och mun. Tittar mig själv i spegeln. Inspekterar mitt fula tryne.
Jag drar fram vågen som står under ett av skåpen. Lyfter upp den så det kommer upp nollor. Jag ställer mig på den och blundar. En tår tränger sig ner längst min kind. Ett pip från vågen hörs och jag läser siffrorna 41.5 kg. Bara två kilo mindre än förra veckan.

Snygga tjejer äter inte. Jag vill bli snygg. Därför äter jag inte.

***

Fyfan att läsa detta. Som sagt jag vill inte trigga er att uppföra er på detta viset. Jag vill bara uppmärksamma ämnet. För det är viktigt.

Just nu behöver Melina en Tinus <33