Don't Eat... | M&M

2.0 Den nya Tjejen

Melinas perspektiv:

Jag stog just nu vid mitt skåp i skolan. Tänk att om ca 3 månader sticker jag antagligen här ifrån för gått. Jag måste bara bli antagen. Men min mentor säger att jag har en bra chans iaf.

"Jag har saknat dig"

Jag hoppar till och vänder mig om. Där står Martinus med världens största flin. Utan förvarning kraschar våra läppar mot varandra. Men jag drar ifrån efter en kort stund. Jag vänder mig om igen.

"Varför gjorde du sådär?" Frågar han och jag vänder mig om. Jag möter hans tillgjorda hundögon.

"För att du skrämde livet hur mig." Svarar jag snabbt.

"Amen kom igen så farligt var det väl inte."

"Eh jo det var det Martinus! Jag måste sticka säger jag stänger mitt skåp och har mina grejer i ena armen och tar den andra armen på hans axel och pussar honom lätt på kinden innan jag springer iväg. Vänta va? Vafan gjorde jag precis!?

Jag går in i salen och ser att min vanliga plats är upptagen av en tjej.

"Oj förlåt visste inte att detta var din plats." Säger hon och är påväg att resa sig upp.

"Nej nej ta det lugnt. Jag kan sitta brevid dig."

"Ah okej. Jag är Marica."

"Melina." Säger jag med ett leende.

"Jag såg dig kyssa en kille förut vem var det?"

"Ehmm.."

"Oj förlåt lite rakt på sak. Jag tyckte bara ni såg så gulliga ut tillsammans så jag var bara tvungen och fråga nu när jag fick chansen." Ett skratt lämnar mig.

"Det är Martinus min..." jag kollar bort och får en sur blick av en tjej en av dom som förur kallade mig tjock fast jag inte var det. "Eeh min... vän. Ja min vän e han." Säger jag nervöst. Jag vill inte att någon ska veta något om mig och Martinus. Vad för relation vi har vet jag inte. Vi pussas och så men är det något mer?

Ett skratt hörs.

"Du kan berätta sen. Jag fattar att ni är hemliga i början."

Hemliga i bröjan? Vad tror hon vi är? Ett par eller något? Jag ska försöka att inte tänka på det.

"Vill du äta lunch med mig, Martinus och Marcus sen? Marcus kanske är något för dig." Och där kom minnet tillbaka. Minnet från när Marcus så att han tror att han faller för mig. Jag vill inte ha han jag vill ha något annat. Någon annan.

"Hallå är du där?"

"Eh.. aa... såklart"

"Bra och förresten jag äter gärna lunch med er!"

"Br..."

"TJEJER HÅLL TYST JAG VILL INTE TVINGAS SKICKA UT ER!"

"Woops" viskar hon. Och ett skratt hamnar på bådas läppar.

---

Lunchen var här. Tiden på dygnet man hatade mest. Den måltiden som var svårast att undkomma speciellt sen den dagen Martinus kom till skolan. Han rädda mig från mig själv  på något sätt.

Jag har varit med Marica hela dagen hittills och jag kan bara säga att hon är riktigt trevlig. Mitt liv börjar få en vändning trotts allt.

"Who is this nice chick?" Säger Marcus och kollar en liten flörtig blick mot Marica.

"Ojoj Marcus börjar intressera sig för tjejer helt plötsligt" säger Martinus och knuffar Marcus lätt. Man såg att han inte brydde sig. Kanske kan Marcus glömma mig och vara med Marica?

"Okay big boys, detta är Marica nya tjejen i min klass" säger jag för att bryta den lilla tystnaden som börjat komma.

"Trevligt att träffas, Martinus är jag och tyvärr så måste jag sno din nya bästis..." säger han och drar med mig bakom skåpen.

"För i helvete varför gjorde du så?" Viskar jag med en arg ton.

"För jag vet att Marcus tycker om dig och jag vill ha dig för mig själv." Och där rodna jag. Han ville ha mig för sig själv. Men han visste det? Han visste att Marcus hade ett thing för mig. Say whuut.

"Hur mycket jag älskar att se dig rodna så måste vi stoppa dom innan dom drar in till handikapp toan" viskar han i mitt öra. Bara hans andetag gjorde att jag fick gåshud. Fan jag gillar verkligen den här killen. VÄNTA VA?! han såg mig rodna. Helvete. Ett fniss lämnar mig innan jag nickar mot honom och vi rör oss mot dom. Hans arm ligger över min axel. Han trycker mig närmare honom när vi väl stannat framför dom. Jag tycker faktis dom var riktig gulliga tillsammans.

---

"Du Melina jag kan nog inte göra något idag, men imorgon?" Säger Marica

"Eh okej?" Tyckte ärligt att hon betedde sig lite skumt. Sen flyttas min blick mot Marcus som sitter där med lätt röda kinder. "Men du bkg boy vill du göra något då?"

Jag känner en hand mot mitt lår. Jag hoppar till. "Det klart jag vill." Säger han med ett typiskt flin som vara Martinus kunde ha...

***

Martinus bort med tassarna ;)

Marcus problemet kanske är över nu? Vem vet?

Snap - camelia9803  (för er som vill)