Don't Eat... | M&M

3.7 Måndag DRAMA!

Melinas perspektiv:

Jag vaknar av alarmet från min mobil ringde. Den jobbiga singnalen som alltid är lite extra jobbig på en måndag morgon. Idag var uttagningen klockan 15. Jag skulle bara fixa detta. Jag måste det ska vara det sista dom minns från mig.

Jag fick ett brev från mina riktiga föräldrar. Jag läste det igår. Där det stog att jag skulle skaffa mig en ny identitet när jag kommer dit. Dom skulle förklara mer men jag skulle antingen fake min död eller säga att jag aldrig kommer någonsin komma tillbaka eller ngt åt det hållet.

Jag vet det låter fett skumt men måste jag måste jag. Så mycket har hänt, och kanske var det bra om Martinus aldrig fick reda på vart jag åkt? Allt som hänt, och det senaste var att dra ifrån Martinus. Han gjorde mig svag. Skulle jag vara svag? Nej! Aldrig någonsin ska jag gråta eller visa mig svag var det inte så? Exakt Martinus är borta. Borta från mitt liv förgott. Han behöver inte veta om mitt riktiga namn. Han kan tro att Melina Andersen är död för snart är hon det. Eller hur?

Allt var suddigt som det brukade vara när jag kollade på mig själv förr i tiden, men nu kollade jag inte bara på mig själv utan killen brevid. Killen brevid som på något vis hjälpte mig från mitt egna fängelse. Men han som också gjorde mig svag. Jag blundar och tar ett djupt andetag. Drar ner bilden på oss och viker ihop det. Lägger undan det. Förlåt Martinus men jag gör inte detta bara för mig utan för dig också.

Mina steg var tunga när jag gick upp gör trappan i högstadie huset. Idag ska jag fixa detta. Det är som sagt bara 1,5 månad kvar till skolavslutningen. Vi skulle på onsdag få reda på om vi kom in i skolorna vi ville komma in på osv.

Jag öppnar skåpet och lägger in mina grejer samt tar ut materialet till lektionen. Stänger skåpet med en duns. Vrider om låset.

"Hej!"

Rösten fick mig att brista men skulle jag vissa vad jag kände? Nej. Istället gick jag förbi utan att titta på han som har mitt hjärta. Jag kunde föreställa mig hur hans vackra ansikte såg ledsamt ut. Vilket gjorde att jag ville gråta. Kunde jag det? Nej. För jag lovade mig själv att aldrig gråta igen.

---

Lektionerna? Hmm låt mig säga att jag tycker väl att dom är likadana. Tråkiga och nu behöver jag inte lägga så mycket energi för betygen är satta och jag får snart veta om jag kommit in eller inte.

"Du? Vad händer mellan dig och Mart.."

"Mig och Martinus? Inget allt är helt fine med oss." Jag vet jag låter väldigt kall men jag måste.

"Ey du sluta. Ser du inte vad du gör med grabben? Han är så djupt jävla sårad! Om jag skulke vart du skulle jag keep it togheter! Så det är mitt råd snacka med honom!"

"Hah!? Sen när bad jag om råd den där människan betyder nada för mig!!" Orden som flög ur mig skadade mig själv. Jag såg in i Marikas ögon. Dom var helt vettskrämda. Aldrig hade jag sett den kaxiga Marika så jävla rädd som nu. Vad fan håller jag på med.

"Jaså, så det vi hade var inte äkta? Tack. Tack så jävla mycket Melina Andersen!"

Jag kollar in i dom förbannade bruna ögonen. Ser hur dom börjar fyllas med vätska.

"Martinus?" Får jag ur mig helt stum. Vad fan har jag gjort?

***

Drama in paradise.

Bara jag som tycker att Melina börjar försöka stänga av sina känslor? ;(

VET NI DET SJUKASTE HÄNDE JUST!

5 PLATS PÅ FANFICTION!!

TACK TACK OCH TACK IGEN!!!❤❤

Snap - camelia9803

Tack för alla röster osv.