Don't Eat... | M&M

5.1 Bonus 1, helt jävla förstörd..

Marcus perspektiv:

"AHHHHH!" Skriken hördes uppifrån. De dunkade ljuden blev bara högre och högre. Han var försvunnen. Borta för alltid

Alla grät. Alla grät men Martinus, han var förlorad. Han förlorade sin andra hälft, även om han inte vill erkänna att hon betydde så mycket för honom. Han kunde inte ta hand om smärtan. Jag kunde inte se han lida så mycket. Men ändå höll han det inom sig. Men när han trodde ingen var hemma, då då lät han sig själv känna. Han lät smärtan ta över varje liten del som fortfarande kämpade för att tro att hon fortfarande var vid liv.
Han slog väggen, kastade saker, rökte upp ett ciggpaket på mindre än 10 min, grät och svalt sig själv. Han var förstörd. Så jävla förstörd. Jag trodde han var förstörd innan men detta. Detta var något helt annat. Min bror var borta i sig själv.

Jag knackade på dörren till hans rum.

"Martinus?"

"Vad?!" Skrek han ut.

"Prata med mig" svarar jag. Jag väntade en stund och tillslut öppnade han dörren. Jag kliver långsamt in. Satte mig på sängen som han låg i.

"Hon är inte död."

"Va? Vad menar du?"

"Melina Andersen kanske är död men är den riktiga Melina det?" Jag kollar på honom med en frågande blick. Vad i helvete menade han.

"Martinus jag fattar att det är jobbigt men hon är inte vid liv längre..."

"GÅ MARCUS GÅ! INGEN FATTAR! GÅ FÖR DU ÄR PRECIS SOM ALLA ANDRA!" Skriker han ut men jag sitter kvar.

"Marcus gå innan jag gör något jag ångrar!"

"Ah okej jag går. Men glöm inte på Fredag." Säger jag.

"Vad tror du! Om hon nu är död så ska jag iaf gå på hennes begravning." Säger han.

"Btw ge tillbaka mina cigg jag såg att du tog paketet." Jag gör som han sa. Jag kastar ciggen på hans säng. Jag vill inte att han ska hålla på. Han bara blir mer och mer kall.

Melina varför var du tvungen att lämna oss?

---

"Marcus vad ska jag göra?! Jag trodde hon var okej att hon inte var depprimerad längre. Och kolla på oss nu! Hon är död." Säger hon och min tröja blir bara blötare och blötare av hennes tårar.

"Du det ordnar sig! Vi har varandrs åtminstone." Säger jag. Jag har fått vara den dom varit stark. Ingen vet att jag hade lite känslor för henne för flera månader sen men ändå. Hon var viktig för mig med. Men det var jag som skulle vara stark. Alltid var det jag. Jag som stog upp och såg till att alla mådde bra. Men var det någon som frågade mig? Var det någon som frågadr hur jag mådde? Nej. Inte en enda jävel. Det gjorde ont. För hade Melina vart här hade hon frågat hur jag mått...

Ta mig inte fel nu. För jag älskar Marika mer än något annat. Men jag kunde inte vara stark för fler än 3 personer samtidigt. Jag har inte tid att ta hand om mig själv än.

"Vad hade jag gjort utan dig, Marcus? Älskar dig"

"Älskar dig med" säger jag och kysser hennes perfekta läppar.

***

Alla e så heartbroken ;(

Melina varför?!

Rösta gärna!