Första boken av Don't serien! Med m&m men främst Martinus!
LÄSER PÅ EGEN RISK!
Denna bok kan vara triggade för personer som redan har dåligt självförtroende och självkänsla! Är DU osäker på dig själv just nu läs inte!
JAG VARNADE DIG!!!
***
"Allt...
Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min FUCKING FÖDELSEDAG!
Dagen innan jag ska förstöra mina nära och käras hjärtan. Men först ska jag fylla år!
Jag hår upp och tar på mig en svart skirt (kjoll) och en vit magtröja. Jag och mina vännor det vill säga Martinus, Marcus och Marika ska till havet och fiska krabbor. Grejen är det att jag älskar att fiska krabbor men själva krabborna är väl inte min grej direkt. Sen så ska jag och Marika sola medans dom där tvilling bröderna badar. Vi vägrar bada då det säkert är svinkallt för det är havet vafan tror ni liksom.
---
Vi hoppade av bussen och rörde våra steg mot stranden och bryggorna. Jag och Martinus går längre fram för vi inte orkar med Marcus och Marikas flörtande. De fina kärleksparet.
Jag lägger ner min tygpåse på en klipporna och fäller ut min handduk. Tar av min tröja och min skirt så jag bara står i mina flipflop och bikini. Samma sak gör Marika och killarna lägger bara ner sina grejer och tar av kläderna så det också bara står i sin badoutfit. Jag kunde inte rå för att kolla på Martinus vältränade mage. Som också har fått en fin tan av solen. Jag märker att han kollar på mig också.
"Mina ögon är här Melina" säger han och skrattar. Fan vad stelt.
"Aja kom då vi har krabbor att fånga." Säger jag och tar min hink, hov och det där fiskespöt eller vad det nu är. Han skrattar lätt åt mitt agerande. Hans jävla leende är så jävla perfekt. Nej vänta, hela han är så jävla perfekt.
---
Solen steker mot min hud och jag känner mig varm. Då och då kommer en liten vind pust. Hov1's låt Gråzon spelas från min högtalare. Marika ligger ca 2 meter på min högra sida och solar precis som jag. Sånna här stunder lever man för.
Men då så skriker Marika helt plötsligt och jag slår upp ögonen och tror påtiktig att jag kommit till himlen då det var så jävla ljust och man vart lite chokad.
"Vad i helvete skriker du för?" Frågar jag och kollar mot hennes håll men där ser jag en blöt Marika som fått en hink med vatten över sig! Vem var den skyldige? Marcus. Där sitter jag och flämtar efter luft för att jag skrattar så jävla mycket.
"Melina det är inte kul!" Säger hon och lägger armarna i kors. Under läppen putar ut lite för att hon ska se så ledsen och kränkt ut som möjligt. Jag kan inte rå för att skratta åt henne. Jag menar vad fan är felet på henne.
Men snart skriker jag till också. Den kalla vätskan som blöt ner hela mig. Vem om inte Martinus skulle göra detta mot mig? Ingen. För han vet att jag kan kontrollera min ilska när jag är runt honom. Varför? För han gör mig fortfarande svag.
"MAAARTINUS!!! DIN LILLE MANSHORA!" Skriker jag ut och reser mig upp. Tacksam för at jag solade med en bulle var jag iallafall. Hade jag inte gjort det hade mitt hår varit kaos just nu.
"Marika är du berädd på att ge payback på dessa två?" Frågar jag och hon nickar.
Det var så tredje världskriget startade.
---
Klockan var snart 5 och jag var påväg mot apoteket i min ensamhet för att hämta ut tabletter och en annan grej. Jag går på antidepressiva mediciner just nu. Har gjort det dom senaste månaderna och det har väl hjälpt förutom att jag bara blir kallare och kallare.
Jag tar en nummerlapp och det blåa lilla paketet. I kassan står en ung tjej med brunt hår och bruna ögon.
"Hej" säger hon och ler.
"Hej jag ska ha det här och hämta ut tabletter."
"Okej kan jag få ditt personnummer?" Frågar hon och jag säger det till henne. Betalar och får en liten vitpåse med ett grönt märke på.
---
Jag kliver in i mitt hus och slänger av mina sneakers. Jag springer upp för trappan och lägger tabletterna i på mitt nattduksbord. Lägger det lilla blåa paketet i lådan till nattduksbordet. Jag går ner och ut på altanen.
Tar upp det röd/vita paketet. Stoppar in den där giftiga cylindern mellan mina läppar och tänder på den. Jag vet inte varför jag känner mig stressad nu. Men jag gjorde det och att röka kanske inte var det bästa alternativet. But who cares egentligen? Jag har inte rökt så mycket innan och jag gör det bara när jag behöver det och när jag är ensam. Ingen av värken min familj eller Martinus och dom vet detta. Dom behöver inte veta heller liksom.
---
Jag sitter fortfarande på altanen jag har dock gått och lämnat det där ciggpaketet i en av mima jackor. Men hag sitter kvar.
"Ja må hon leva, ja må hon leva. Ja må hon leva ut i hundrade år.." jag kollar bak och där står mib foster morsa och farsa tillsammans med Martinus, Marcus och Marika. Jag kan bara sitter där och ler mot dom fula idioterna.
"Tack" säger jag när dom sätter ner den där jordgubbstårtan. Marika sätter ut alla glas och tallrikar.
"Här öppna" säger Martinus och räcker fram ett paket.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
I paketet ligger det en Samsung gear 2..
"Omg! Tack så himla mycket" säger jag och kramar om alla. Känner mig lite skyldig att jag får present när jag snart ska lämna dom för gått.
Där satt vi och hade en good time så länge det varar innan stormen kommer.
Lugnet före stormen.
Dom sa vi var lugnet före stormen. Men vi var stormen...
***
Vad ska du föra nu Melina?
Jag undrar om ni vill ha några BONUS kapitlar? Medans ni väntar på att bok 2 kommer ut.
BTW bok 2 Don't Shoot kommer släppa det 2 första kapitlarna Den 1 Januari!
