Don't Eat... | M&M

1.4 Rummet Brevid

Melinas perspektiv

Jag vaknar upp i ett rum. Ganska så litet. Vita väggar som hade grått mönster längst upp. Två svarta fåtöljer, en liten diskho med skåp längst upp. En tavla som täkte den annars helt tomma väggen och ett fönster bakom sängen jag låg i. Vart fan var jag. Dörren framför mig öppnas. Jag minns inget. Förutom det Marcus sagt eller var det bara min hjärna som spelar mig ett spratt. In i rummet kommer ingen mindre än Martinus. Vad gör han här?!

"Du är vaken."

"Ah skulle jag inte vara det eller? Och vart är jag?"

"Du är på sjukhus för att du tuppa av pga näringsbrist."

"Vad då näringsbrist. Har du sett hur tjock jag är?!"

"Tror du jag vill va här eller!? Jag är den som är fett och meningslös inte du. Du e så jävla perfekt. De är bara DU som inte fattar det. Vill du något så finns jag i rummet brevid." Med det sagt lämna han rummet.

Själv satt jag upp i sängen. Vad har jag gjort? Martinus förlåt. Jag drog ner dig i skiten så som jag gjort med alla andra. Förlåt. Att jag alltid ska förstöra.

---

Återigen kommer någon in i rummet. Denna gången en tjej i kanske 25 års åldern. Långt brunt platt hår. En perfekt kropp.

"Hej du måste vara Melina. Jag är Sofie Orelund."

"Hej. Vad gör jag här?"

"Du är här för att dina 2 vänner sa att du hade tuppat av. Dom vill hjälpa dig. Du lider av en allvarlig sjukdom."

"Va vilka vänner jag har inga. Och jag vet jag lider av fettma." Jag kände mig så kall, tom som om jag inte brydde mig.

"Du lider av Ortorexi och Anorexi. Du lider av ätstörningar och det var därför du kände dig helt matt när di tuppat av. Vi har vägt dig och du väger  alldeles för lite. Slutar du inte finns det risk att du inte överlever. Det är dags att möta verkligheten igen. Ta itu med det som du föst iväg. Och jag är här. Bara för dig. Så vi tillsammans kan ta tag i detta."

"Vad då inte överlever har du sett mig eller!?"

"Jag ser en oskyldig tjej som går igenom något men ingen fanns där för henne. Och allt spåra. Speciellt med maten. Jag lämnar en näringdryck här om du tar och dricker upp det lilla som finn i den så vet jag att du vill försöka. Om du inte gör det. Måste jag få dig till att försöka och vi kommer sondmata dig. Detta är för din skull. Inte min."

"Sov nu så ses vi imon igen. Godnatt fina Melina!" Med ett varmt leende så går hon ut...

Jag vill inte dricka det. Men jag vill inte bli sondmatad. Jag smyger ut ur mitt rum och kollar på dörren till ögon.

M. GUNNARSEN

Står det på dörren. Han har verkligen dörren brevid. Jag knackar lite lätt

"Kom in." Hörs på andra sidan dörren. Jag öppnar och möter hans bruna ögon.

"Är jag sjuk?" Frågade jag honom när jag satt mig på han säng. Och han satt brevid.

"Du är inte ensam, Melina. Jag är också sjuk. Men jag har insett att jag har något att kämpa för."

"Vad kämpar du för?"

"Det är mer VEM jag kämpar för. Det är du Melina. Jag har bestämt mig för att bli frisk. Jag har gått upp i vikt. Och det hugger i hjärtat o säga det. Men jag mår bättre och snart får jag göra annat än o skriva sånger och spela keyboard. Jag har gått upp så jag kan börja träna. Hälsosamt."

"Fan. Erkänn jag drog ner dig i denna skiten."

"Nej jag började innan jag kom hit. Men jag tror vi båda drog ner varandra djupare och djupare. Men vi kan fixa detta tillsammans. Som vänner eller hur?"

Jag vart nästan lite ledsen över att han sa som vänner. Jag borde vara glad för jag har inte haft en enda vän sen hon gick bort...

***

Damn vad gojjar du om nu Melina? O.o

Asså jag e på väg till Kalmar och jag har försökt och sova men det går inte.. ;(

Plus jag vill ha pizza

Aja love you all❤

Snap - camelia9803 (för er som vill)