Martinus perspektiv
Vad gjorde jag?!? De var helt jävla perfekt. Men varför? Hon förlåter mig aldrig.
"Martinus...?"
"Förlåt Melina! De var inte meningen. Sorry"
"Skit i de. Jag bör bara gå till min lektion."
Och där gick fasaden upp igen. Fan. Förlåt Melina. Men jag tror jag faller på rikigt för dig. Jag vill veta allt om dig. Fan. Hur ska jag rätta till detta?!
---
Första 2 lektionerna har gått. Jag går mot Melinas skåp igen. Men ser att hon ser mig och hon stänger skåpet. En lapp faller ut från skåpet. Hon märker inte och skyndar sig bort från mig antagligen. Jag går och tar upp lappen.
Martinus kysste mig.
Men han får inte veta
vad som finns på mina armar.
De vad de som stod. Vad är det jag inte får veta. Om hon inte har gjort de. Om hon inte på riktigt skadat sig själv. Fuck. Hon behöver hjälp. Hon kanske behöver min hjälp? Fast vem vill ha hjälp av en så ful och värdelös männsika som mig. Varför skulle en så perfekt människa som henne vilja ha mig. Jag e så dum som kysste henne. Men hon gav mig pirr i magen. På något sätt. Jag känner henne inte. Men hon får mig att vilja ha henne. Kalla henne min. De känns som om jag känner henne iaf.
Jag tar upp min penna och skriver på hennes skåp. "Kom till skolan vid 18.00 ikvälk." Hoppas fan hon kommer. Annars vet jag att jag är inget o ha.
***
Poor Martinus...
Anyway vad tror ni kommer Melina komma dit eller inte?
DU e så damn perfekt :)
YOU ARE READING
Don't Eat... | M&M
FanfictionFörsta boken av Don't serien! Med m&m men främst Martinus! LÄSER PÅ EGEN RISK! Denna bok kan vara triggade för personer som redan har dåligt självförtroende och självkänsla! Är DU osäker på dig själv just nu läs inte! JAG VARNADE DIG!!! *** "Allt...
