Don't Eat... | M&M

1.6 "..Du Har Vart Borta.."

Melinas perspektiv

Jag vaknar upp i min säng med Sofie vid min sida. Vad fan hände och då minns jag. Martinus, mitt och Marcus fight, sjuksköterskorna och sticket i armen. Vad fan vad det som gjorde. Sövde dom ner mig eller va?!

"Du är vaken."

"Nä jag är död." Jag bara kände för o vara dryg och det tänkte jag vara.

"Sluta. Jag vet att du kände Martinus sen innan."

"Vad då kände jag känner han."

"Jag vet. Men vi är inte säkra på om han överlever. De är dö eller lev. Allt är upp till honom nu."

"Gå. Bara gå." Och med det sagr reste hon sig upp. Börja gå mot dörren.

"Din mamma kommer hit snart."

"Jag vill inte möta henne så gå och säg till henne o dra till helvetet hon kom ifrån. "

När dörren stängdes kunde jag inte hålla tillbaka det. Sorgen blev till min ilska. Och jag stog och slog mot väggen. Mina knoggar börja blöda men jag brydde mig inte. Smärtan blev till något bra. Adrenalinet bara öste på. Märken i väggen. Och väggen fick en ny färg och den färgen var röd.

---

Jag bara satt mot väggen mitt emot väggen som jag slått mot. Min panna mot knäna och armarna virade runt mina ben och ihop kopplade med varandra. Dörren öppnas långsamt det är Sofie.

"Oh herre gud. Melina vad har du gjort?!"

"Inget du bör bry dig om."

"Skulle bara komma in och snacka med dig och din mor som kommit. Men lilla vän."

"Vad är det med henne Orelund?" Rösten är bekant. Den är min pappas. Ingen sa att han skulle vara här.

"Ni bör gå. Vi gör detta mlte imorgon. Kom hit samma tid."

"VAD GÖR DOM HÄR?! VAD GÖR MIN SÅ KALLADE PAPPA HÄR?!"

"Lugna dig."

"HA DREAM ON IT! DU SA ATT JAG SKULLE KÄMPA DETTA ÄR SÅ JAG GÖR DET!"

Sen kände jag det där sticket och allt vart svart.

---

Jag vaknar upp igen denna gången är mina knogar och händer inlindade. Jag känner smärtan men jag försöker få bort den. Men det går knappt.

"Melina. Jag har vart orolig."

"Varför bryr du dig?"

"Det är sjukt hur du ändrats. Bara på några dagar. Du har börjat äta och få lite hull. Sen har du börjat stå upp för dig själv och det är bra. Men jag vill att du börjar lyssna på mig."

"Jag drar ändå. Jag drar till Kanada för att gå skolan där. Jag drar till Toronto. Jag måste klara kraven för att komma med och jag bryr mig inte om ni säger att jag inte är frisk jag måste ditt."

"Jag ska göra allt för att du ska ditt Melina. Du ska få börja plugga här med mig. Vad säger du om det?"

"Visst."

"Bra vi börjar imorgon. Du har missat mycket dom här 5 dagarna du vart här."

"Va? Hur länge var jag ner sövd?"

"Vi tog i för mycket så du har vart borta i 2 dagar..."

***

Oh my lord... o.o

#Pizzaklubben4Life :))

I love you and you!