Don't Eat... | M&M

1.9 han är bara lite...

Martinus perspektiv:

Jag satt och kollade ut genon fönstret. Vi körde upp på en väg som jag så väl känner igen. En väg som både ger mig dåliga minnen men också bra.

"Så då e vi framma Martinus"

Jag vaknar upp från mitt dag drömmande imorgon skulle jag tillbaka till skolan. Jag skulle leva ett normalt liv. Och jag skulle få se hennes underbara leende. Melinas leende.

"Åh Martinus vad skönt o ha dig hemma igen." Och wips så var jag invirad i min mors armar innan jag knappt hunnit komma innanför dörren. Och där stog min lilla syster och min brorsa och även min äldre syster vilket var en chock. Hon är vuxen och besöker inte oss så ofta som hon och vi kanske önskat.

"Hej allihopa" sa jag efter min mor släppt taget om mig. Och sen kom en hel syskon kram. Jag kännde mig älskad för en gångs skull och det var en extrem konstig känsla efter alla år jag trott ingen velat ha dig.

"Jag har saknar dig Tinus" säger Emma från ingenstans.

"Jag har saknat dig med."

---

Efter ett litet kort chit-chat med alla från familjen. Vi satt i vardagsrummet.  Kolla lite på tv eller ja det var mest Emma som kolla men ändå. Sen hörs plingande på ytterdörren.

"Jag tar det" säger jag och reser mig upp.

Jag öppnar dörren och där möts jag av dom där ögonen. Fan vad snygg hon är. Ögonen tindrar och ett snett leende sitter fastklistrat på hennes mjuka underbara läppar.

"Hej" säger hon.

"Hej" säger jag tillbaka och det blir snabbt en lite stel stämning i luften. Efter ett tag bryter hon tystnaden.

"Eh jo jag undra om du har list att göra något?"

"Ah visst vänta lite ska bah ta på mig skorna"

Så som jag sagt gjorde jag jag tog på mig mina svarta sport sneakers.

"Jag går ut en sväng!" Skriker jag och stänger snabbt dörren för jag orkar verkligen inte höra ett svar. Min tid med Melina var dyrbar. När jag stängt och rättat till jackan kollar jag bakom mig och där på trappan sitter hon. Håret fladdrar efter vinden.

"Så ska vi gå?" Frågar jag och räker fram min hand.

"Japp" säger hon och dissar mim hand totalt. Jag joggar ikapp henne eftersom hon redan kommit en bit.

"Eyy jag försökte vara snäll och du bah nä" säger jag och tar min hand på hennes axel så hon vänder sig om. Jag lägger försiktig mina händer på hennes ansikte och låter våra pannor möta varandra. Våran blick är intensiv. Sen var den där kyssen där. Fan hon gör mig galen påriktigt. Jag önska jag visste vad hon känner.

"Martinus inte här du vet att dina föräldrar kan se oss." Och där fick hag svar på frågan. Men allt var ändå så oklart. Ville hon ha mig eller var det någon annan i hennes huvud? Var det någon annan som tog hennes hjärta före mig? Varför ville hon inte. Det klart att mina föräldrar inte skulle bry sig så mycket. Dom skulle bara tycka det är kul om jag hade en tjej som Melina i mitt liv.

---

Timmarna hade gått och jag var nu påväg hem från Melinas hus. Vi hade bara gått runt o pratat. Och jag hade njutit av varenda ord hon sagt till mig. Jag hade lyssnar och hon hade lyssnat på mig också. Jag kände mig speciell. Men fortfarande var tankarna i mitt huvud. Varför ville hon inte ha mig? Fan hon gör mig galen!

Jag vrider om nyckeln i nyckelhålet och låset öppnas. In i hallen kliver jag in ställer mina skor snyggt. Jag hade ett leende på mina läppar som ingen kunde ta ifrån mig. Melina gjorde mig alltid glad.

Jag sprang upp för trappan och in i mitt rum. Med en duns la jag mig i sängen. Mina händer låg på min mage fast knutna i varandra och min blick gick mot taket. Där låg jag med ett leende på läpparna ett glitter i ögonen och tänkte på henne.

En knackning hörs från dörren och jag kollar ditt medans jag ser min morsa komma in i rummet och sätta sig brevid mig och min säng.

"Vad tänker du på gubben?"

"Äh inget." Säger jag.

"Jag menar vem tänker du på?"

"Äh ingen speciell. Tänker bara på en tjej."

"Varför då du ser både glad och besvärad ut."

"Nä det är bara det att jag vet inte vad hon känner. Ibland gillar hon och va med mig och sen vänder hon ryggen om och går. Hon gör mig galen."

"Men lilla du. Jag tror hon är rädd. För du kommer in för lätt bakom hennes fasader. Jag tror hon gillar dig men bara vägrar inse det. Hon litar inte fyllt ut på sig själv."

"Tror du verkligen det?"

"Det klart gå nu och bytt om och sov. Det är skola imorgon." Och med det sägt lämnar hon en fjäderlätt puss i min panna och går ut från mitt rum. Tänk om hon har rätt?

"Vad var det med honom? Är han okej?"

"Han är helt okej han är bara lite kär. Jag tror han har hittat sin första kärlek."

Vad då kär? Jag vet inte har jag ju sagt till dig. Men tänk om min mor har rätt. Tänk om jag börjar falla för henne?

***

Dubbla kapitlar idag thihi!

Ja du Martinus hur ska du ta dig ut ur detta.

Btw jag har en sån bra plan för denna bok i stora drag. Sen så har jag börjat fundera på en uppföljare. Vad säger ni om det?

Snap - camelia9803  (för er som vill)