Don't Eat... | M&M

4.0 Vilken Usel Flickvän

Melinas perspektiv:

Tisdag idag. Skolan var över och det ända jag haft i tankarna var Martinus. Jag har fått bevis på att vår relation är påriktigt. Han har gett mig små kyssar lite då och då. Hur mycket jag tyckte om det så var det fortfarande en anna sak som trängde sig in i mina tankar.

Tänk på vilken usel flickvän jag är som ljuger min pojkvän rakt upp i ansiktet. Han tror att allt är okej när allt är helt jävla fel. Han påminner mig om att jag ser nere ut och att han alltid finns där för mig. Men ändå! Ändå ska jag fortsätta kämpa för mig själv. Ensam är stark. Men detta är inte bara om mig utan om honom också. Han borde få veta. Han borde få veta att jag inte är en Andersen utan en Santini. Han borde få veta att jag åker i sommar till Kanada för att plugga och lära känna min riktiga familj. Detta skulle leda till slutet av oss. Mig och Martinus skulle få ett slut. Jag gillade det inte. Jag vill vara med honom i resten av mitt liv.

Nu tror han vi fixar en jävla överrasking till honom. Jag måste få hjälp av Marika för att ordna detta. Jag är inte så romantisk om man säger så.

Jag slänger ihop mina skolgrejer. Vi har en liten uppgift i skolan. Där man ska ge ett kort med en fin sommar hälsning till någon i klassen. Jag fick en jobbig jävla tjej som jag inte vet ett skit om, men det är väl bara att skriva något snällt och gulligt sen skita i det.
Jag behövde sömn och det var nu.

"Du är en usel jävla flickvän. Tänk att du lurar din egna pojkvän. Du vet jag och Martinus hade en väldigt trevlig söndag kväll. Så kom ihåg vad jag sa till dig! Håll dig borta från Martinus! Annars ska din stackars pojkvän få reda på alla DINA lögner"

Jag tog ett djupt andetag. Vem fan var det som fortsatte skriva dessa sms till mig? Var det? Nä det kunde inte vara hon. Det kunde inte vara Gretha för hon var borta ur Martinus liv eller hur? Det var ju det han sa iaf.

Vem fan är du?

Din värsta mardröm, Gretha.

Nej det kunde inte vara sant. Martinus gick bakom min rygg. Hur fucking kunde han? Med Gretha av alla! Hon som hatar mig mest. Ni minns när jag sa att jag aldrig skulle gråta mer? Det var too late nu.

Jag grät seriöst ögonen av mig. Jag slog mot väggen till den blev blodig av mina knogar som tagit illa av alla slag. Min vita vägg var inte så vit längre. Snarare sönder slagen och blodig!

"Men gumman vad gör du?!" Det var min foster morsas röst. Och jag skrek så fort hon rörde mig. Jag skrek så mycket som jag kunde. Om man tänker tillbaka till förra gången Martinus svek mig så var jag hyfsad lugn i skillnad mot nu. Jag fortsatte slå  och slå mot väggen. Tills hon drog ut mig hur rummet.

Mascaran var utsmetad i hela ansiktet på mig.

Mina kinder var blöta för alla tårar.

Mina händer blodiga efter alla slag mot väggen.

Jag skakade av ilska och sorg.

Allt detta pågrund av en kille som tog mitt hjärta. Sen slängde det i marken, Stampade på det för att sen kasta det i havet där ingen kunde hitta det.

Den människan var Martinus fucking Gunnarsen!

***

Så fort dom 2 är bra så bah nej! Vafan påtiktig ;(

2 kapitlar idag! :))

Snap - camelia9803

Fortsätt rösta och kommentera!

  Det gör mig bara mer motiverad!