Don't Eat... | M&M

2.1 Lovecake..

Melinas perspektiv:

Jag och Martinus satt på ett litet café. De var gulligt och litet men en jävligt bra kladdkaka hade dom.

"Vänta Melina menar du att du inte gillar grädde?!" Säger Martinus och kollar chockat på mig. Blicken åker snabbt ner till min tallrik där det bara var en helt vanlig kladdkaka. Utan grädde.

"Ja men grädde e jätte äckligt!" Säger jag ihop om att han skulle hålla med men nej.

"Grädde är ju faktis helt okej" säger han.

"Nej Martinus jag spyr av grädde påriktigt" säger jag med en seriös blick och han faller ut i skratt.

Martinus är mästare på att få mig på bra humör. Han e helt jävla perfekt. Punkt slut.

Vi tar varsin tugga av våra bakelser. Min kladdkaka var så jääävla god. Och Martinus konstiga bakelse såg väl helt okej ut. Men inget som min kladdkaka. Tänk att för några månader sen kunde jag inte ens se på en vanlig kladdkaka utan att spy inombords. Mycket har förändras på kort tid. Både jag och Martinus. Just nu ville jag bara avar i stunden och vara med han som alltid fick mig på gott humör.

---

Väl hemma var jag taggad. Jag skulle till fotbollsplan. Jag och Martinus skulle spela. Han hade berättat om livet innan ätstörningen. Jag avskyr att säga det men vi båda var i väldigt dåligt skick under den tiden. Han berättade iallafall att han och Marcus brukade spela fotboll. Själv aa låt oss säga att jag var ett hockeyfreak. Jag kunde allt och jag var väldigt duktig. Någon dag ska jag ta Martinus till Ishallen och vi ska lira em riktig sport.

Jag samlar ihop mina grejer och nu skulle jag bara gå den korta promenaden till fotbollsplan.
Eftersom jag var ett hockeyfreak kan man säkert undra ifall jag ens kan hantera en fotboll. Låt mig säga innan matcher i andra länder var det oftast Fotboll eller Pingis som gällde. Det var de man han göra på fritiden. Så jag har lärt mig själv.

Jag möts av ett leende. Ett leende som gjorde mig så jävla svag. Mina ben orkade liksom knappt hålla mig uppe.

"Hej Lovecake!" Säger han och leendet blir ännu större. Innan jag hinner säga något tar han in mig i en varm och härlig kram. Han trycker mig bara närmare han själv och jag kan känna hans hjärta dunka i samma takt som mitt.
Tillslut släpper han lite och lämnar en blöt puss på min panna. Gud vad jag bara ville stanna i hans armar. "Gud vad gör du med mig Melina"

"Jag har inte gjort ett skit säger jag och lämnar en fjäderlätt puss på hans kind. Hans kinder blir en nyans rödare och jag kan bara säga att jag gilla vad jag såg. "KOM NU SÅ KÖR VI STRAFFAR!" Skriker jag då jag redan lämnat hans armar och skjutit iväg bollen mot ett av dom stora målen.

Jag kunde stanna i hans umgänge i all evighet utan att bli trött. Snarare bara gilla det mer...

***

Ojoj är d real feelings on the road nu?

Skulle seriöst velat vara Melina i detta kapitlet. Bara jag?

Snap - camelia9803  (för er som vill)

TACK ALLA SOM RÖSTAR OCH KOMMENTERAR!! KÄRLEK TILL ER ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤