Don't Eat... | M&M

3.0 "Du är helt körd"

Martinus perspektiv:

Jag satt hemma och åt mellis innan jag och Marcus skulle till fotbollsplan och lira lite. Nu hade jag chansen att fråga vad som hänt. Vad han visste. Vad han hört från Marica och Melina själv. Jag måste lösa denna skiten som håller på. Allt detta för Grethas jävla spel. Men hon kan inte separera mig och Melina. Vad som än händer ska jag hitta min väg tillbaka till henne.

"Ska vi gå eller?" Hör jag Marcus säga när han dunsar ner för trappan.

"Ah ska bara ta undan disken." Svarar jag. Jag skakar. Hela jag skakar jag är så jävla rädd, arg och förvirrad. Utan att ens lägga märke till mina rörelser slänger jag ner skålen i golvet med en duns!

"Vad håller du på med?" Hörs en röst. Jag kollar upp och där står Marcus. "Vad är det med dig?"

"Jag vet inte.." svarar jag dystert.

"Vadå vet inte?"

"Jag vet inte vad jag gjort... vad har jag gjort för att få alla att hata mig. Hur har jag fått dig och Marica att hata mig? Hur har jag fått Melina att hata mi..." sen kunde jag inte hålla det mer. Alla känslor bara strömmade. Allt blev suddigt. Jag gled ner på golvet som var täckt med porslin splitter. Tårarna forsade.

"Tyvärr men jag kan inte hjälpa dig. Du skulle aldrig kysst Gretha i lördagskväll."

Detta var allt om henne igen. Jävla Gretha som förstör mitt liv. Jag samlar mig så gott som det går.

"Ja.. jag... har inte-e kys-st henne.."

"Vad menar du det finns ju bild bevis?"

"Nej hon.. komm fram till mej och kysste.. mej men jag puttade.. bort henne.."

"Du är helt körd."

Jag samlade mig mer för att kunna säga en normal mening utan att behöva andas häftigt.

"Jo jag vet.. hon kommer aldrig bli min.." säger jag. Jah visste att hon aldrig skulle förlåta mig. Att hon adlrig skulle tro på mig. För jag var inget.

"Brorsan. Jag ska hjälpa dig o få hennes tillit tillbaka till dig. För jag fattar hela historien nu. Kom vi drar inte till fotbollsplan vi drar till henne."

Med det sagt tog han fram sin hand och jag tog emot den. Marcus hjälpte mig upp och drog in mig i en broderligt kram.

"Detta är bilden som fått hela Melinas värld som du hjälpt henne att bygga upp att falla till grunden. Du betyder mer än vad du tror." Säger han och klappar mig på axel när jag sitter på huk för att ta på mig mina skor.

Jag kollar på bilden. Den såg mycket väl ut o vara sann. Men egentligen var det bara lögner på lögner. Detta pågrund av en avundsjuk tjej vid namn Gretha som inte kunde låta vackra Melina vara ifred och leva livet... med mig...

---

Jag knackar på dörren. Den stora vita dörren in till ett ganska stort hus som var vitt och grått. Dörren öppnas av hennes morsa.

"Hej Martinus." Säger hon och möte mig med ett leende.

"Hej. Kan jag få snacka med Melina?"

"Tyvärr. Hon mår inget bra igen och hon behöver ha sin tid för sig själv just nu."

Jag nickar förstående.

"Säg till henne att jag finns för henne om hon behöver någon att prata med. Tack iallafall. Hejdå." Säger jag innan dörren stängs framför mina ögon.

***

Marcus förstår iaf Marinus sits nu iaf..

Snap - camelia9803

Tack för alla röster osv❤❤