Don't Eat... | M&M

3.4 Jag är Melina SANTINI

Melinas perspektiv:

Jag knackar på den vita dörren. Jag möts av ett vänligt leende. Gerd-Annes leende.

"Hej Melina vad har du på hjärtat?"

"Är Martinus hemma?"

"Nej tyvärr han är på fotbollsplan med Marcus."

"Ah okej tack ändå!" Säger jag och rör mig bort. Jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Jag har ingen att gå till. Visst jag kan gå till Marica och hon kan nog få mig o tänka på annat en stund. Men jag behöver Martinus varma och härliga kramar innan det.

Kommer jag förlora Martinus efter jag flyttat till Kanada? Kommer jag aldrig få se honom igen? Kommer jag bli heartbroken direkt? Vad händer med Martinus? Kommet han gå tillbaka till den gamla tiden då? Vad händer med OSS?

Tår efter tår faller jag har ingen koll på vart jag går. Jag går bara, snart är jag inne i en skogsdunge. Snart är jag på platsen som jag brukade vara. Där jag tuppade av. För någon månad sen. Snart 3 tror jag. Jag har 2 månader kvar sen är skolan över. Jag ska träffa min riktiga familj. Min italienska. Men vad menade pappa när han då 'du är näst på tur i den italienska...'
Det var de han sa innan min mamma stoppade honom. Vad var det han skulle säga?

Jag sätter mig på en sten och tittar bort över sjön. Jag tänker på vad som hänt. Vad är jag och Martinus? Är jag verkligen kär? Mitt huvud dödar mig. Solen är snart nere. Det är dags att jag går hem. Jag ställer mig upp och vänder mig om. Min blick är nere i marken så jag märker inte att någon står där. Den där någon är Martinus.

"Hej." Han lyfter upp mitt ansikte och min blick följer med. Våra ögon möts och hans läppar pressas mot mina. Detta fick mig att bara tänka på en ända sak. Den saken var inte en sak, det var han. Martinus var alltid i mitt huvud på något vis.

"Vad sägs som om vi tar detta till sängen istället?" Jag fnittrar åt han svar.

"Lilla kåtbock!" Svarar jag och drar med honom. Vi lämnar skogen. Jag hade aldrig vart såhär lycklig men samtidig så besviken på mig själv för att jag ljuger för honom. Han tror jag är Melina Andersen men jag är Melina SANTINI. Ingen annan. Jag hör  inte hemma här i Sverige. Jag hör hemma i Kanada. Eller Italien om man ska vara petig..

***

NI DÖDAR MIG PÅ RIKTIGT!! TACK SOM FAN TILL 5K LÄSNINGAR PÅ DENNA BOKEN!!!

okej jag ska chilla lite men tack iaf. Tack för all respons och kärlek som ni ger till mig och varandra! Fyfan asså!

Ni gjorde min dag

Eller snarare NI GÖR MIN DAG!

snap - camelia9803

TACK FÖR ALLA SOM RÖSTAR!