Melinas perspektiv:
Idag är dagen! Vi får sommarlov!! Jag är dock lite orolig att jag ska spy igen. Har inte mått så bra den senaste veckan. Men jag var fast besluten att jag skulle gå på avslutningen.
Jag har precis plattat mitt hår. Som btw har en mörkare ton då jag Marika färgade mitt hår för typ 1 vecka sen. Mitt hår är plattat och sminket är på plats. Jag tar på mig den vita klänningen. Varför har man egentligen en vit klänning på en skolavslutning?
Jag kollar på mig själv i den stora kroppspegeln. Denna månaden har varit så jävla bra. Har aldrig mått bättre. Brukade alltid bli depprimerad på sommaren men Martinus, Marika och Marcus fick mig att känna mig värdefull, stark och lite självsäker kanske?
Min såkallade morsa kommer nog inte hinna se mig gå på den röda mattan. Okej såhär brukar min skola göra när dom ska säga "hejdå" till alla 9:or. Man har liksom dom gamla vanliga låtarna typ som Idas sommarvisa. Så sjunger alla förskolebarn nån låt. Sen kommer vi ju till den delen där jag hade tänkt o uppträda men jag ska inte göra det. Jag vill inte, Martinus ska inte heller göra det. Varför han inte ska det vet jag inte. Vi har ju också priser från friluftsdagen. Som dom 2 idrottslärarna ger ut till dom som är bäst på högstadiet och dom på mellanstadiet. Sen så kommer rektorerna och säger något tal. Sen släpps alla ballonger. Ja en ballong för varje elev släpps upp i luften. Sen ropar dom upp alla elever som får en ros och kramar alla lärare. Sen till det bästa vi får gå på den röda mattan ut till bilar som ska köra runt oss för att sen ta oss till balen.
Mycket? Ja, jag vet."Är du taggad på att sluta 9?" Frågar Marika som sitter och sätter på den sista lösögonfransen!
"Ah faktisk!" Svarar jag.
"Kom min morsa är här nu!" Säger hon och kollar ut igenom fönstret för att se den vita BMW.
Vi satt i skolan i vårat då kallade "nav". Det är stället som man kan plugga på typ med massa bord och grupprum. Där har dom suttit ihop några bord där våran klass ska fira och äta vaniljglass. Så här sitter vi nu och lyssnar på våra mentorers tal om hur roligt dessa 3 år har varit. Men jag lovar dig dom har knappt märkt av mig, förutom min mentor som älskar mig. Jag menar det han älskar mig.
"Så nu börjar det närma sig avslutning och vi önksar er en härlig sommar och lycka till i gymnasiet eller andra skolor!"
Vi stannar kvar för att möta Marcus och Martinus! Vi ska stå på den där avslutningen och ha tråkigt tillsammans.
"Där kommer dom ju!!" Säger Marika och springer fram till Marcus som tar emot henne i sin famn och snurrar runt. Jag kollar åt vänster om dom och där står den snyggaste levande människan i världshistorien. Där står han med världens snyggaste hår som ligger åt sidan. Han har vita söndriga jeans och en vit skjorta.
Martinus perspektiv:
Jag ser hennes fina vita leende, dom blåa ögonen, den sommarfärgade huden och det tonade håret. Där står hon med sin vita sommaravslutnings klänning. Hon såg så jävla vacker ut.
"Hej" säger jag.
"Hej"
"Ska vi gå dom verkar vara upptagna ändå" säger jag och syftar på Marcus och Marika som står och hånglar i skolkorridoren. Hon nickar och vi rör oss ut på skolgården där avslutningen ska bestå.
---
"Melina Andersen!" Säger en av våra rektorer. Där går Melina upp och lämnar scenen. Jag vet hut länge hon velat gå på den där röda mattan. Hon har berättat att hon drömde om det som liten. Att hon skulle gå ut med top betyg och hon lyckades och jag kan inte bli stoltare.
"Marika Borg" säger hon nästa. Hon ser minst lika glad ut. Vilket också får mig att lee. När dom jag bryr mig om mår bra har kul och älskar livet så gör jag det samma.
"Marcus Gunnarsen" det var nästan orimligt att se min brorsa gå ut där. Han klararde av skolan och nu har han bara gymnasiet kvar. Han är ju inte den smartaste men jag är solt över honom. Extremt stolt.
"Martinus Gunnarsen" jag kliver upp på scenen tar emot min ros. Och gosedjur som hänger tillsammans med den där papptallriken där det står allas namn i klassen. Plus Melinas. Hon skrev sitt egna. Jag går ner för scenen och möts av händer som vill att man ska nudda dom. Jag lägger rosen i munnen så jag kan nudda alla händer från båda sidorna. Att gå på den röda mattan var 100 gånger mäktigare än vad jag trott.
Jag går till min familj som står och väntar på stt säga hejdå och låts oss åks vidare mot balen. Jag och Melina skulle gå tillsammans då Marcus och Marika skulle gå. Dom lämnade oss ensamma. Mem vafan det finns värre sällskap. Till exempel Gretha. Hon var död för mig sen länge. Hon försöker typ få mig svartsjuk men hon betyder inget. Hon är bara en crazy bitch.
---
Vi satt i bilen. Jag, Melina, Marcus och Marika. Bilden stannar och vi går ut. Det är en restaurang som ligger vid havet. Det var jävligt vackert. Marcus och Marika har redan gått in och tagit sina foton.
"Får jag lov?" Säger jag och signalerar att hon kan ta tag i min armkrok. Melina skrattar lätt och gör som jag säger till henne.
Jag må vara en av dom lyckligaste som har chansen att vara vän med Melina.
***
Det är sjukt att denna bok är snart slut.
Men iaf namnet på nästa bok kommer hetta Don't Shoot.
Jag fortsätter helt enkelt med "temat" don't.
Har ca 2-3 kapitlar kvar. Kanske 4 beror på om jag ändrar lite.
Men tack som fan för allt!
Snap - camelia9803
Rösta gärna!
YOU ARE READING
Don't Eat... | M&M
FanfictionFörsta boken av Don't serien! Med m&m men främst Martinus! LÄSER PÅ EGEN RISK! Denna bok kan vara triggade för personer som redan har dåligt självförtroende och självkänsla! Är DU osäker på dig själv just nu läs inte! JAG VARNADE DIG!!! *** "Allt...