Don't Eat... | M&M

4.5 Du MÅSTE berätta

Melinas perspektiv:

"Hur svårt är det att berätta för honom?! Jag förstår inte?!"

Jag kollar just nu med en konstig blick  på tjejen framför mig som literally har damp/panik. Detta samtal skulle vara om mina problem... men jag tror nog problemet är hon. Hon står där och skriker, viftar med armarna och aa. Jag hör absolut inget för jag har kopplat bort hennes skrik. Kan någon påminna mig om varför jag är vän med denna människa?

"MEEEEEELIIINAAAAA!!! LYSSNAR DU?!"

Jag hoppar till. Jävlar vad den här människan kan skrika.

"OKEJ CHILLA SÄTT DIG I NER BÅTEN OCH SLUTA SKRIK!" Säger jag och reser mig upp. Jag putar ner henne i min säng. "Vad i helvete vad det du ville snacka om?"

"Dig och Martinus" jag rullar ögonen och suckar lätt. Han var saknad så groft men kunde jag ta tillbaka honom? Nej, för jag skulle bara krossa han hjärta igen... Eller tvärtom.

Jag börjar röra mig mot dörren ut från mitt rum men min arm tog hon tag i och vips låg jag ner i sängen. Och hon satte sig över mig oh höll mina handleder mot madrassen.

"Du kommer inte undan detta" säger hon och jag suckar som svar.

"Nu vill jag veta vad du tänker på"

"Jag tänker på hur jäval jobbig du är" hon suckar.

"Påriktigt berätta, hur ska du få tillbaka din soulmate?"

"Han må ha mitt hjärta men han har det ändå inte. Jag vet inte Marika. Han är iaf intw min soulmate. Som jag sa en annan gång ju mindre han vet desto bättre!"

"MEN FÖR I HELVETE!"

Okej nu när jag säger detta menar jag det. Jag har ALDRIG sett Marika så arg. Detta pågrund av mig och Martinus.

"Vad är det som du inte fattar?! Seriöst Melina... han går runt i smärta. För hans hjärta har han inte kvar. Du har det men bara långsamt förstör det. Ju mindre han vet desto bättre, är lögn en ren jävla lögn Melina. Vill ni glömma varandra berätta förvarandra. Ni behöver inte fortsätta ert förhållande. Håll ut denna sista månad innan du åker. Du MÅSTE berätta"

Första gången något vett kom ut från denna människan. Marika kunde säga något vettigt. Jag fattar vad hon menar. Hon har rätt. Hon har så jävla rätt. Jag hatar att erkänna det. Men, Marika hade så JÄVLA rätt.

"Jag vet... förlåt"

"Melina enkligen fattar du! Säg inte förlåt till mig säg det till din soulmate."

"Han är..." mer han jag inte säga förens ringklockan hördes. Jag kollar upp mot Marika som har världens största flin.

"Men kom så öppnar vi idiot!" Säger hon och drar mig ut från rummet och ner för trappan.

Jag öppnar dörren och min blick som var i marken såg ett par vita sport sneakers, min blick åker upp och ser dom svarta söndriga jeansen. Blicken fortsätter upp och jag ser en vit tröja med en svart läderjacka. Sen möter jag det där leendet, rådjurs bruna ögon och det perfekta ansiktet.

Gissa vem det var?

Martinus.

"Det är nu jag går och har kul med Marcus, see yah!" Säger Marika och går ut. Jag kollar med en äcklad blick på henne. Innan hon börjar försvinna. Nu vad det jag och Martinus.

"Hej" säger jag kan detta bli mer akward?

"Hej" säger han och ler.

Jag kan inte säga att jag inte saknat honom.

Martinus...

***

Damn vem tror på mer drama?

GOD JUL IGEN!! :))) en liten julklapp till er.

Börjar fan bli lite ledsen för att denna bok börjar lida mot sitt slut... ;(

Tack för allt, god jul och ta hand om er!

Rösta gärna!