Södermalmspojkarna

6

Fred

I tankarna letar jag upp Robert, som går i min parallellklass. Robert är Lukas storebror. Jag kollar upp hans schema, han har rast nu, har snart kemi på andra våningen i B-huset. Det är där jag hittar honom. "Hej..." säger jag osäkert. "Jag tänkte bara berätta att... jo, Lukas, din bror du vet, han mådde inte så bra, så han gick hem. Alltså, han mådde verkligen inte bra."

I verkligheten går jag tillbaka till klassrummet och säger till Sophie att Lukas mådde dåligt och gick hem. Jag repeterar några oregelbundna verb eftersom jag inte kan jobba med filmen utan Lukas.

Efter franskan åker jag hem till villan på Lidingö, och jag äter ingenting. På kvällen skickar jag ett sms till Sonja.

21:52 från Fred: Hej, har du Lukas telefonnummer?

21:53 från Sonja: Lukas i min klass?

21:53 från Fred: Ja

21:54 från Sonja: Nej det har jag inte. Hurså?

21:55 från Fred: Vi går på samma franska och gör ett arbete ihop och jag skulle behöva hans nummer för en grej

21:55 från Sonja: Jahaa
22:02 från Sonja: Jag sms:ade en tjej i min klass och frågade om Lukas nummer, här är det:

Jag sparar numret, men ingenting mer.

Vad skulle jag ringa och säga till honom, vad skulle jag skriva i ett sms?

Jag ligger vaken i sängen med en hård, vass klump i magen och undrar hur Lukas mår, anklagar mig själv för att jag inte gjorde någonting, inte för att jag vet vad, men jag borde ha följt efter honom, eller? Han var i så dåligt skick att det var farligt för honom att ta sig hem på egen hand. Jag såg det. Jag visste det, och jag gjorde ingenting åt det.