Lukas
Mörkt.
Jag ligger vaken och andas, gnider mina torra fotsulor mot varandra och väntar på att det ska bli gryning. Tänker på Fred.
Jag var nära att berätta. Berätta och förklara mitt beteende den dagen. Men det gick liksom inte.
Det går helt enkelt inte att förklara.
Jag sätter mig upp i sängen och slår armarna om benen. En dunkande värk löper genom huvudet. Ur översta lådan i nattygsbordet tar jag fram en ny karta med tabletter och pressar ut tre stycken som jag sväljer med lite rumsvarmt vatten. Dumt gjort. Efter ett par minuter har smärtan vuxit sig större.
Jag borrar ner huvudet i kudden och försöker lägga mig tillrätta. Om det ändå bara kunde sluta göra så jävla ont.
YOU ARE READING
Södermalmspojkarna
General FictionSista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var...