Lukas
På kvällen när jag stod i duschen märkte jag att jag nynnade på en låt.
Vilken det var minns jag inte. Men jag sjöng.
Jag sjöng.
Just när jag och Robert släckt våra lampor och ska sova kommer pappa in. Jag kurar ihop mig under täcket. Kanske, kanske kan jag göra mig så liten så att han inte ser mig.
"Lukas, du ska till BUP imorgon klockan 15:00", säger han kort och går sedan igen.
Det var flera månader sedan jag var där. Och nu har jag fått en tid. Det måste vara pappa som bokat den. Men varför?
En livsfarlig tanke letar sig fram till mitt medvetande.
Tänk om han faktiskt bryr sig om mig? Lite grann i alla fall? Det behöver inte vara mycket.
Tänk om han älskar mig ändå?
Fast nej, man slår väl inte personer man älskar?
Det gör man väl inte?
YOU ARE READING
Södermalmspojkarna
General FictionSista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var...