Södermalmspojkarna

14

Lukas

"Jag skulle behöva din hjälp", säger Vendela. "Jag vill göra Albin avundsjuk."

"Det är nog inte en så bra idé", säger jag.

"Du är bara ett barn, jag har mycket mer livserfarenhet än vad du har", ler Vendela. "Jag är ju mer än tretton månader äldre. Och du är inte ens myndig."

"Bara för att du inte är forever young."

Hon skrattar. "Din humor är som min. Jag älskar den." Sedan blir hon allvarlig. "Men på riktigt. Jag skulle behöva din hjälp."

"Vadå, vad ska jag göra?"

Hon sänker rösten. "Tror du inte att Albin skulle bli uppretad om han såg mig vara med nån annan?"

"Varför vill du reta upp honom?"

"Han sa en sak på lunchen och då blev jag sur och sedan när jag försökte prata med honom igen ignorerade han mig. Jag tror att han är arg, visst, man får vara arg, men herregud vad långsint han är."

"Jaha...?" säger jag undrande. "Och var kommer jag in i bilden?"

Hon fingrar på sitt armband. "Om det är lugnt för dig tänkte jag att vi liksom... ja, du vet. Framför honom, såklart."

Jag ser förvirrat på henne. "Vad pratar du om?"

Hon suckar. "Är du helt tappad bakom en vagn, eller?"

"Du pratar så kryptiskt!"

"Du är verkligen helt borta när det gäller sånt här. Vad tror du jag snackar om?"

"Inte vet väl jag! Det är ju därför jag frågar!"

"Jag tänkte att vi typ kunde hålla hand eller så framför Albin så att han blir svartsjuk för det förtjänar han. Men alltså, det var bara en idé, vi gör det bara om det är okej för dig."

"Varför frågar du mig? Varför inte Mathilda eller Oskar?"

"För att Oskar och Mathilda är jävligt tända på varandra, vet du väl?"

"Nej. Det hade jag ingen aning om. Vadå, vad får dig att tro det?"

Vendela himlar med ögonen. "Det är rätt uppenbart."

"Är det? Jag förstår inte vad du menar."

"Nej, men så är du bara sjutton år, oskuld och helt borta när det gäller sexuella spänningar. Tro mig, han är helt upp över öronen förälskad."

"Jaha", säger jag, lite chockad. Är jag verkligen helt usel på att läsa av andra? "Så de gillar varandra?"

Vendela slår sig för pannan. "Ja. Därför vore det liksom lite taskigt att göra så med nån av dem. Men du måste säga till om du inte vill. Du kanske också gillar någon?"

En bild av Fred dyker upp i mitt huvud. Han är så fin. Jag ler när jag tänker på honom. Få människor har den effekten på mig. Men om jag är kär? Ärligt talat tror jag inte att jag kan bli det, någonsin i någon. Det är klart att det kan ändra sig, men jag orkar inte blicka framåt just nu. "Nej, inte som jag kommer på", svarar jag därför.

"Vadå inte som du kommer på?"

"Det var inget. Ska vi gå och göra Albin avundsjuk, då?"

Hon skiner upp. "Javisst."