YOU ARE READING

Södermalmspojkarna

General Fiction

Sista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var...

#depression #död #familjehemligheter #hbtq #kärlek #misshandel #psykologi #självskadebeteende #skönlitteratur #vegan #ätstörningar #ångest

31

58 7 4

by Wowyita

by Wowyita

Fred

Lukas ögon glittrar svagt. Jag får inte fram ett ord, jag är alldeles tagen av ögonblicket. Av kyssen.

Jag kysste Lukas.

Vi kysste varandra.

Han säger: "Jag... jag måste gå. Jag ska till min... psykolog."

Och jag svarar: "Var är det någonstans?"

"Skärholmen", säger han då.

"Vad ska du göra sen då, när du är klar där?" frågar jag.

"Åka hem, tror jag väl." Han ser inte särskilt glad ut när han uttalar ordet "hem".

Jag får en idé.

"Alltså, jag har inget speciellt för mig, så jag skulle kunna hänga med och vänta på dig. Det finns ett bibliotek i Skärholmen, va?" Lukas nickar. "Jag skulle kunna vänta där. Men bara om det är okej för dig. Jag har ändå inte så mycket att göra."

Och Lukas ler, ser uppriktigt glad ut och jag blir så lycklig och energifylld när jag ser hans glädje. "Jag skulle vilja det. Jättegärna", svarar han.

"Då går vi då", säger jag. Som om det vore det naturligaste i världen.

Han tar min hand. "Ja. Vi går."