L U K A S
"Är Jonas ute med Cleo?" frågar jag.
Robert nickar och sätter sig på sin plats bredvid Alena, som håller en gurka i handen. Jag sätter mig mittemot honom.
"Varför är han aldrig hemma?" klagar Alena. "Alla goda ting är tre, precis som mina brorsor."
Robert lyfter grytlocket och en varm våg av rosmarin, tomater och chili strömmar ut. Han lägger på en slev av riset på Alenas tallrik.
"Det är ju inte som om han aldrig är hemma", säger han, men ser egentligen ut att hålla med Alena.
"Tack", säger Alena och tar ett stort bett av gurkan. "Men ljug inte." Hon vänder sig mot mig. "Lukas, hur ofta är han hemma?"
"Sällan", säger jag. "Och jag förstår honom. När pappa är här..." Jag avslutar inte meningen.
Det behövs inte.
YOU ARE READING
Södermalmspojkarna
General FictionSista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var...
