27

60 6 2
                                    

Lukas

Det är en konstig känsla att känna knivhugg i bröstet samtidigt som man blir alldeles uppfylld av en märklig, okänd energi.

Men så är det.

Jag är fortfarande lika rutten inuti, lika vissen. Men någonting annat har trängt sig in också. Några solstrålar. De märks knappt. De mörka molnen dominerar, och kommer väl alltid att göra det. Även om det går upp och ner.

Och någonting har förändrats sedan jag lärde känna Fred. Det är inte så att jag är mindre deprimerad eller så, man blir inte automatiskt frisk från en depression för att man träffar någon man tycker om. Tyvärr. Men jag känner mig åtminstone lite mer som en människa.

Det är svårt att förklara.

Men det är så det är.

SödermalmspojkarnaWhere stories live. Discover now