Fred
Femton dagar efter din död drack jag alkohol för första gången i hela mitt liv. För att glömma. Jag har något vagt minne av att jag ringde Ludvig och ylade, och hur han slängde på luren och åkte ut till Lidingö för att finnas där för mig. När skolan slutat hade jag inga att låtsas må bra inför om dagarna. Mitt sommarvikariat som stationsvärd på pendeltågen skulle inte börja förrän i juli och veckorna fram tills det bredde ut sig som en öken av sorg och ensamhet.
Det skulle ju vara du och jag.
Det gör så ont i magen att tänka på hur du måste ha mått precis innan livet rann ur dig. Och det gör så ont att tänka att sista gången vi sågs grälade vi.
Om vad? skriker jag till mig själv. Varför var vi tvungna att bråka? Kunde vi inte ha åkt hem till dig och lyssnat på måsarnas skriande? Vad som helst, bara inte det som blev?
YOU ARE READING
Södermalmspojkarna
General FictionSista gången jag träffade dig skrek vi på varandra. Jag vill huka mig under våra ilskna röster, jag vill plocka ner dem och byta ut dem mot kärleksfulla, ömma röster som säger hur mycket de älskar varandra. Sista gången jag såg dig var...
