Jag hade lagt min kappa kring Wilmas axlar igen och gick i tystnad bredvid Gale. Han var spänstig i stegen och explosiv i alla hans rörelser. Jag kunde fortfarande inte riktigt se vad Cassia sett i honom. Jag undrade om hon var ute och letade efter mig. Förhoppningsvis inte. För jag skulle inte komma tillbaka. Wilma som förut sett så vilsen och sedan livlig ut gick allvarlig bredvid den bror hon känt längst. Hon hade nämnt att hon hade träffat honom innan, och att hon var tvungen att träffa honom igen. Jag har precis träffat mina egna syskon. Två människor jag är bunden med blod med.Och fortfarande går jag och tänker på Cassia. Men på sätt och vis är hon min syster på ett sätt Wilma aldrig kommer bli. Det är Cassia jag har vuxit upp med. Det är Cassia jag lärt slåss. Det är Cassia som fick mig att glömma tankarna på mina föräldrar. Det är Cassia som fick mig att omfamna min nya familj. Och här går de. Sida vid sida mot den mor som hade sagts varit så älskad på Edwards egendom.
"Wilma." Sade jag. Hon lyfte blicken och såg på mig.
"Mm?"
"Vem är..." Jag suckade. "Vem är far?"
Hon gav Gale en orolig blick. Han gav mig en hastig blick. "Vi vet inte."
"Så... Vi lägger till det på fråga-den-mor-jag-aldrig-visste-att-jag-hade- listan?"
"Ilsa vet inte, Declan."
YOU ARE READING
Behemoth.
Fantasy"Han bar en vit skjorta som var uppknäppt i kragen och hans ärmar var upprullade till armbågarna. Hans byxor var mörka men inte helt svarta, och han hade sina gamla vanliga svarta stövlar. Någonting var annorlunda med honom. Jag granskade honom ingå...
