Missing Luna

Kapitel 8 - Januari konserten

Skoldagen flyger snabbt förbi och Januari konserten närmar sig. Amelia och jag tar bussen dit och stiger av en liten bit ifrån.

"Vet du vilka som ska uppträda ikväll?" säger jag medan vi går längs trottoarkanten. Det står redan folk och köar för att komma in.

"Bara några", säger Amelia och sparkar till en snöklimp framför sig. "Jag hörde att det kommer bli en jäkla show!"

"Vad bra", säger jag med ett skratt. "Hoppas de har typ eld effekter och sånt."

Amelia skrattar till. "Man kan ju alltid hoppas."

Vi ställer oss i kö med alla andra som ska in. Människor står ivrigt diskuterande sinsemellan. De är alla väldigt upphetsade över att få se showen.

Efter ungefär en halvtimmes väntan öppnas dörrarna och alla tränger sig förbi för att få en bra ståplats framför scen. Folk väller in genom dörrarna och vi dras in i strömmen.

* * *

Starka lampor lyser upp den tomma scen. Den enorma salen fylls fortfarande på med människor. Vi fick en passlig sittplats på högra sidan av scenen. På ståplatserna längst fram är det fullpackat.

"Det är fortfarande en timme kvar", suckar Amelia då hon drar upp ärmen och tittar på sitt armbandsur.

"Larissa?" hör jag men kan inte avgöra varifrån.

Jag vänder mig i stolen. Först ser jag ingen, förutom alla som letar eter en bra sittplats mellan raderna, men sen ser jag henne. Det är Hanna.

"Kan jag sätta mig här?" säger hon och pekar på den tomma platsen bredvid mig.

"Visst", säger jag.

Plötsligt minns jag att hon sagt att hon bara var där för att Jim skulle spela. Är det samma Jim som Jim Boyd? Jag harklar mig.

"Din vän, vad hette han nu igen?"

Först tittar hon bara frågande på mig, men sen frågar hon: "Menar du... menar du Jim?"

"Ja, just det!" säger jag och låtsas som om jag inte visste det. "När ska han uppträda?"

"Öh, jag måste se efter", mumlar hon och tar fram ett programblad.

Jag visste inte ens att det fanns programblad till Januari konserten.

"Mm", säger hon fundersamt. "Någonstans i mitten."

"Jaha", svarar jag, nickar och tittar mot scenen igen.

"Är det..." Amelia viskar i mitt öra. "....Är det Jim Boyd ni pratar om? Ska han uppträda?"

"Jag vet inte", väser jag tillbaka och vänder mig mot Hanna igen. "Du," börjar jag, "får jag se på den där?" jag pekar på programbladet.

"Åh, visst!"

Jag tar emot det och letar efter namnet 'Jim Boyd'. Det är en lång lista. De flesta känner jag inte.

"Där", säger Amelia och jag inser att hon också tittar på bladet. "Jim Boyd." Hon pekar på hans namn.

Jag möter hennes förvånade blick.

* * *

Showen har dragit igång och flera har genomfört sina nummer. De flesta nummer har hittills varit sångare som spelat piano eller gitarr, och dansare som dansat till kända poplåtar. Inget speciellt.

Strålkastarna, som lyser i olika färger bilar en häftig effekt då de rör på sig och blinkar i takt till musiken.

"Jag springer och hämtar något att dricka!" ropar jag för att överrösta den höga musiken.

"Okej!" ropar Amelia tillbaka.

Jag reser mig från min plats och lägger märke till att Hanna inte sitter på platsen bredvid mig. Jag märkte inte när hon gick. Med sidan före försöker jag ta mig förbi de sittande människorna på samma rad.

"Det blir 4,60€", säger kassörskan då jag lägger fram två flaskor Novelle vatten på disken. Jag letar fram min plånbok ur handväskan och betalar med en femlapp. Musiken är inte alls lika hör här.

"Vi måste prata!" hör jag någon säga i närheten av mig. Jag vänder på huvudet och ser Hanna, eller baksidan av henne, och... Jim Boyd?

"40 cent tillbaka, varsågod!" Jag räcker fram handen, tar emot växeln och stoppar vattenflaskorna i handväskan.

Jag vänder ryggen till Hanna och Jim, så att de inte ska lägga märke till mig. Musiken är för hög för att jag ska kunna höra vad de säger. Ur ögonvrån ser jag att de förflyttar sig till dörren och jag smyger ljudlöst efter. De fortsätter ut på gatan och bakom husknuten. På gatan är det tyst. Det enda som hörs är de förbipasserande bilarna. Jag tänker just kika bakom husknuten då jag hör Jim ropa:

"Kan det här inte vänta?" Hans röst är mörk och han låter irriterad.

"Du har inte svarat på mina meddelanden!" säger Hanna. "Och inte heller mina samtal! Jag har försökt nå dig jätte länge!"

"Du", säger Jim, "jag har haft fullt upp!"

"Jim!" utbrister Hanna. "Hon såg dig nästan!"

Jag kikar bakom husknuten. Hanna ser rasande ut. Jim står framför henne med armarna i kors.

"Du vet vad jag menar!" säger Hanna surt. "Nästa gång hindrar jag henne inte! Det är din skyldighet är att skydda henne!"

"Hanna!" Jim ryter nästan. "Vi kan inte prata om det här nu, inte här." Han tittar runt sig och för en tiondels sekund tittar han rakt på mig. Jag gömmer hastigt huvudet bakom husknuten igen.

"Jag måste tillbaka till showen!" hör jag honom säga och hans fotsteg närmar sig. Jag drar upp huvan och går i rask takt därifrån.

* * *

"Varför tog det sån tid?" ropar Amelia då jag sätter mig på min sittplats bredvid henne.

Jag räcker henne en flaska Novelle vatten. "Lång kö!" ljuger jag och vrider om korken på min egen flaska. Kolsyran bubblar men rinner inte över.

"Du har missat en massa!" ropar Amelia. "Det var en komiker här och berättade hemskt löjliga skämt! Det var jätte roligt!"

"Jaha", ropar jag. "Något annat jag missat?"

"Mm", hon tänker efter. "Det har varit en och annan bra sångare. Förresten tror jag det borde vara Jim Boyds tur snart!"

Jag kan inte sluta tänka på det korta samtal han haft med Hanna. Det var inte vettigt. Vad pratade de om? Och hur känner Hanna Jim egentligen?

Amelia hade rätt. Musiken börjar spela direkt Jim kommer ut på scen och fyra bakgrundsdansare dyker upp bakom honom. Basen dunkar i bröstet och strålkastarna blir galna och blinkar i olika färger.

Deras danssteg är synkroniserade och de rör sig smidigt på scenen.

Jim för mikrofonen till munnen och i nästa sekund fylls hela arenan med hans mörka sång. Publiken börjar jubla som på en fotbollsmatch, då ett lag gjort mål.