Missing Luna

Kapitel 12 - Funderingar

Jag sitter hopkurad på sängen i mitt rum senare på kvällen och kan inte förstå det som hände. Det var som om jag inte kunde stoppa ilskan. Jag kunde inte förhindra den och den tvingade fram en annan sida av mig. En helt ny sida, en sida jag inte trodde fanns. Jag har alltid varit den snälla tjejen som aldrig ställde till med bråk.

Amelia och jag brukar bråka ibland. Vi kan haspla ur oss hemska saker för att försöka göra varandra upprörda. Men idag var det inte så. Det var som om jag hotade henne, som ett rovdjur tittar på sitt byte innan det attackerar.

Och varför tittade Jim på mig på det där sättet? Vad vill han? Vad döljer han? Vet han något?

"Vi kan inte prata om det här nu, inte här!"

Jag kan fortfarande inte släppa de konstiga samtalen jag uppsnappat.

"Om hon var Lunan skulle hon a skiftat redan. Den första fullmånen har redan varit!"

Vad menar han med det? Det måste finnas en stor bit som fattas. Det jag hört kan bara vara en liten del av hela historien. Jag måste ta reda på vad Jim och Hanna Olsen döljer. Jag måste få reda på deras hemlighet. Vet de vad som händer med mig?

Tystnaden i mitt rum bryts då det knackar på dörren.

"Larissa?" säger Maria bakom den stängda dörren. "Är du hungrig?"

Det är en av mina minsta bekymmer just nu.

"Nej", mumlar jag till svar.

"Är du säker? Vad gör du där inne?"

"Läxor!" säger jag snabbt och sträcker mig efter en bok som ligger på skrivbordet och öppnar den på mitten. Maria öppnar dörren och sticker in huvudet. Hon är klädd i en svart, sofistikerad kavaj med en vit skjorta under.

"Jag ska på möte," säger hon. "Jag lägger maten som blivit över i kylskåpet så du kan äta den senare om du blir hungrig, okej?"

"Okej."

Hon ler snabbt och stänger dörren igen. Jag lägger tillbaka boken på skrivbordet och sjunker ner på rygg i sängen.