Missing Luna

Kapitel 17

Jag vill varna er för ett lite våldsammare kapitel...

Även om flera dagar gått sedan det hemska slagsmålet mellan William och Jim kan jag inte sluta tänka på det. Jag är inte säker på om jag kan tro på mina ögon längre. Deras slagsmål slutade med livslevande vargar. Hur är det möjligt? Det kan inte vara sant. Jag måste vara galen. Ingen kan förvandlas till en varg. På film är det bara professionella specialeffekter som gör att det ser ut som om människor förvandlas.

Men nu hände det på riktigt.

Jag hade funderat på en grej. Den svarta vargen efter bilolyckan. Den stod och iakttog mig bland träden, men anföll mig inte.

Jim förvandlades till en svart varg.

Jag kommer att tänka på Hannas uttalande.

"Hon var död! Du sa det själv! Du drog henne ur bilen och väckte liv i henne."

Mitt hjärta stannar. Jag har aldrig funderat över varför jag inte dog i olyckan tillsammans med mina föräldrar. Jag borde ha gjort det. Läkarna sa bara att jag hade haft änglavakt.

Jag har heller inte tänkt på hur jag tog mig ut ur bilen. Jag vakande bara och då låg jag mirakulöst i snön utanför. Jag minns tydligt hur vargspåren övergick i stora människospår. Jag hade inte funderat mycket över det heller.

Var Jim där den kvällen? Var han den svarta vargen? Den svarta vargen som... räddade mig från vargflocken några veckor senare.

Är Jim och William varulvar?

* * *

Amelia var inte i skolan under resten av veckan. Jag lämnade flera meddelanden men hon svarade aldrig på något av dem. På söndagen bestämde jag mig för att åka till hennes hus och se till så att allt var okej. Hennes mamma öppnade dörren och berättade att Amelia var sjuk. Naturligtvis visste jag att hon inte var det. Hon blev aldrig sjuk.

Jag frågade om pappan var hemma och Amelias mamma svarade att han var på utlandsresa.

När hon inte heller dök upp följande vecka började jag bli orolig. Att jag sa sådär om hennes farsa påverkade henne mer an jag någonsin kunnat föreställa mig. Hon var rädd att jag skulle förvandlas till honom. Jag lovade att jag aldrig skulle göra det.

Jag har heller inte sett Jim Boyd och William sedan... händelsen. Det är så konstigt. Mitt liv har blivit allt mer konstigt på sistone.

Två veckor efter att jag slagit till William får jag en röd lapp från Amelia. Den ligger i mitt skåp och har petats in genom springan. Lappen och har vikits på mitten. Jag viker upp den och läser det Amelia skrivit med sin prydliga handstil.

Börja inte leta efter mig.

Amelia

Jag stirrar häpet på den korta texten. Vad menar hon? Jag har försökt få tag på henne, men jag letar inte efter henne. Förbryllat stoppar jag lappen i fickan och drar iväg till lektionen.

Det känns som om tiden står stilla under lektionen och jag kan inte koncentrera mig. Det ända jag kan tänka på är Amelias mystiska lapp. Den behöver inte ens vara skriven av henne. Vem som helst kan ha härmat hennes stil och petat den in i mitt skåp.

Börja inte leta efter mig.

Om den verkligen var skriven av Amelia... vad betyder den då? Att hon tänker ge sig av? Gömma sig? I så fall... från vem? Hennes pappa? Eller... från mig?

Varför skulle hon skriva en lapp till mig om hon tänkte gömma sig från mig?

Inget är vettigt.