Niall Horan- Our Moment (Svensk)

- Är du säker att du inte vet vilka de är?

Majas pov

Jag strosade runt i London och hade nog gjort det i några timmar, jag brukiade alltid göra det när vi var i London. I allafall när ingen ville göra det jag gjorde.

Jag hade precis pratat med Nike en snabb stund. Hon var llika avundsjuk som vanligt. Men det var ju hon som åkte till Dubai varje sommar så det borde egentligen vara jag som var avundsjuk. Jag hade varit på primark, jd sports, starbucks och lite andra affärer. Jag hade även varit i notting hill.

Jag hade nog gått runt i London i fyra timmar och nu var jag vilse. Jag kollade runt men det var inte så mycket människor här. Det var bara fullt med lägenhetshus. Jag gick lite till och efter en stund tog jag fram kartan. Men jag fick ju e i orientering så det gick inge vidare för mig. Jag slängde ner kartan i marken och sedan såg jag en tegelbyggnad som var rätt stor och det stog tre bilar där. Jag fick chansa, det skulle kunna vara knarklangare, kidnappare eller våldtäktsmän, men det skulle lika gärna kunna vara en zumba grupp eller mammagrupp med sina bebisar.

Jag bankade på den stora dörren, och ingen öppnade. Eftersom att jag var desperat att få veta var jag var så bankade jag samtidigt som jag sparakde på den. Efter sn stund öppnades dörren.

- Hej, sa en man med brunt hår och svarta kläder. Han hade en hörselsnäcka och han höll i en svart iPhone.

- Ehm, hej, jo jag- jag blev avbruten av regnet. Det kom snabbt och helt plötsligt började det spöregna.

- Vill du komma in i hallen? frågade hna. Jag nickade. Han släppte in mig i en liten hall med en ganska så okej inredning, det såg ut som en helt vanlig hall. Det hade en vanlig inredning och det såg rätt så fint ut om man skulle jämföra med utsidan.

- Så, vad var det du ville fråga? frågade han igen och pekade på en fotälj.

- Jo, eh- tack, sa jag när han gav mig ett glas med vatten. Ehm, jag undrar var jag är någonstans? frågade jag.

- Ehm, du är i London? skrockade han.

- Ja, eh, det vet jag men- jag vart avbruten igen, men den här gången inte av regnet, utan av en kille som kom in. En brunhårig med gröna ögon.

- Paul, komme- nämen hej, sa killen. Jag sa hej lite blygt.

- Harry, sa killen och sträckte fram en hand. Jag tog tag i den.

- Maja, sa jag. Paul suckade.

- Ska du börja flörta med varenda tjej du träffar på? frågade Paul. Harry flinade.

- Jag flörtar inte, Paul, men vad skulle du säga? Jag hörde att jag avbröt dig, sa Harry och blinkade med ena ögat.

- Jo, eh, var mer exakt är jag? frågade jag och riktade blicken mot Paul. Han kliade sig i pannan och sedan sa han efter en stund av tänkande:

- Highsway Road, sa han och jag såg Harry öppna dörren till rummet han kommit utifrån. Där var det fem tjejer och några män och sen var det fyra killar till som satt i soffan.

- Vet du vilka de är? frågade Paul och pekade på de fyra killarna. Jag skakde på huvudet.

- One Direction, sa han och killarna kollade mot oss. Jag kunde se att tre av de kollade på mig och den andra kollade på Paul. Sen kollade han på mig.

- Det där är Liam, Niall, Louis och Zayn. Och jag, Harry, sa han.

- PAUL! Släpp in henne! Man ska ju vara lite gästvänlig! sa killen som hade brunt hår och blå- gröna ögon. Han ställde sig upp och gick mot mig.

- Louis, sa han och sträckte fram sin hand. Jag var först lite chockad att de var så trevliga och presenterade sig, sen kom jag på att vi var i London och att alla var så trevliga där.

- Maja, sa jag och skakade hans hand. Jag såg hur resten av killarna gick mot oss. De stannade och typ hängde på varandra, och det blev lite awkward.

- Ja, eh, asså, du kanske inte vill gå där ute om du är vilse? frågade Paul. Jag kollade på honom.

- Det är klart hon inte vill, sa Louis och tog min hand och drog in mig i rummet. Han satt sig på soffan och klappade på sitsen brevid. Männen som jag antog var deras typ livvakter satt i den andra soffan och de tre tjejerna var i olika rum.

- Det där är Liam, sa Louis och pekade på killen med oerhört stora biceps, hehe. Han hade ett paar blåa jeans med en tank top. Han skakde min hand och vi presenterade oss.

-

Efter att vi hade pratat och tagit det lugnt så hade regnet slutat. Jag och killen som tydligen hette Niall hade pratat rätt mycket och vi hade kommit bra överens.

- Nej, jag borde nog ta och gå, det har ju slutat regna, sa jag och de nickade. Jag ställde mig upp och gick ut till hallen, killarna följde efter. Jag kollade bort mot min väska.

- Här, sa Niall och gav den till mig. Killarna sa hej då men Niall stannade.

Jag log mot honom.

- Tack, sa jag

- Här, sa han och gav mig hans mobil. Den var på knappsats, jag flinade åt honom men skrev snabbt in mitt nr.

Jag vände mig om för attöppna dörren men pinsam som jag var så skämde jag jusjälvklart ut mig. Jag vred och vände och efter några svordomar och skrockande från Niall så öppnade han dörren åt mig.

- Tack, skrockade jag och sen gick jag ut. Niall stängde dörren och jag kom ner från järntrappen och sen hoppad ejag och började typ jubla och säga yes. Ochjag vet inte. Jag hade fått träffa världens största boyband och jag hade fått Nialls nummer.

- Någonting sa mig att den här sommaren skulle bli bra, tänkte jag för mig själv medans jag gick tillbaka den vägen jag hade kommit ifrån.