Niall Horan- Our Moment (Svensk)

263

Följ mig på twitter: @Darbom12

Följ mig på insta: majaroulette (haha mobbat namn, jag vet)

Följ den officiella sidan för denna novell: ourmomentswe

 

:':':':':':':':':':':':':':

OBS!!! LÄS A/N!!! DET ÄR KINDA JÄÄTTEVIKTIGT!!!

 

Majas pov*

Mobilen ringde och jag hoppade till. Jag drog upp  mobilen ur fickan och sedan svarade jag.

- Maja, sa jag och hörde hur min röst skärde sig i slutet.

- Hej, vi ringer från Barts Health, the royal hospital, och vi har fått uppgifter om att du känner en James Horan? sa killen i mobilen.

- James?

- Ja, James Niall Horan, sa killen. Jag skrattade tyst fö mig själv.

- Niall James Horan heter han, sa jag.

- Jaha, för han säger James, men okej, ehm, han är skadad och ni är den enda vi kunde få tag på som var nära, sa han.

- Okej, vad har hänt? frågade jag.

- Ja, Mr. Horan har varit med om en olycka och vi måste ha hit någon som han känner, sa killen.

- Okej, jag kommer, sa jag. Vad hände? sa jag och började dra på mig mer kläder och gå mot bilen.

- Vi tror att han har badat och sedan skadat sig därifrån, och det vi fått mer reda på är att han är kokain påverkad, sa han. Jag stannade upp. Jag kände hur det sved till i näsan och sedan kom tårarna.

- Vad sa du det sista? sa jag och rösten skärde ner ännu mer.

- Han är kokain påverkad, sa han.

- Jag kommer, sa jag och la på. Jag oppade in i bilen och bröt ihop. Kokain?! Hur fan tänker han?!

Jag skrek och slog på ratten och kände under sorgen hur ilskan kokade fram. Jag startade bilen men den ville inte starta. Jag suckade höt och försökte igen men det funkade inte heller. Jag slrel ut i frustration och försökte oígen, det gick lite segt men sedan hörde jag hur motorn började varva.         

- TACK! sa jag och jag körde snabbt iväg mot BaHe (sjukhuset).

- 20 minuter senare -

- Niall Horan, sa jag och tjejen pekade och förklarade vart jag skulle gå. Jag sprang genom korridoren och in till rum 263. Jag smällde upp dörren och alla kollade på mig. Det var en blond kvinna som såg ut att vara i 40- årsåldern och hon hade två tonårsbarn med sig. Det var två läkare.

- Vilka är ni? frågade jag till kvinnan.

- Det var vi som hittade honom, sa hon och la en hand på vad jag tror  var hennes dotters axel. Jag gick fram till henne och kramade om henne.

- Tack, sa jag och kände hur tårarna trängde fram ännu mer. Jag tror hon först blev lite chockad men sedan kramade hon mig tillbaka.

- Det är ju självklart, sa hon och gav mig ett leende. Jag sprang fram till Niall och satt mig på knä framför hans säng. Niall andades ut och öppnade ögonen sakta. De var röda och hans pupiler var stora.

- Om ni behöver oss finns vi där ute, sa doktorn och de alla lämnade rummet. Jag stängde dörren och drog för gardinen.

- Hej, sa Niall.