Niall Horan- Our Moment (Svensk)

Vill Jag Verkligen?

Hello mina finisar! Just nu r jag hos min farmor och farfar, och de har en dator som har ett rätt stort tangetbor, så det är lite sbårt att skriva på det, så ni får ursälrta om det blir stavfel eller om det saknas bokstäver, jag ska försöka fixa det! <3<3<3

- Maja

- - - - - - - 

- Nialls pov -

(Detta har hänt)

Jag kollade bakom och framför mig. Det fanns ingen bil eller person i närheten.Jag tog upp metallplattan och la den i mitt knä. Jag tog sedan påsen och hällde ut innehållet. Det var rätt så okej mycket kvar. Jag höll hårt om platten för jag ville inte att den skulle välta. Jag tog sedan upp en 5-pundssedel och rullade ihop den till en rulle.

Sedan lutade jag mig framåt och...-

 - - - - 

Jag Lutade mig framåt och drog in det i näsan. Det vita pulvret försvann från metallplattan och jag visste att snart så skulle det sätta fart. Jag kollade ut mot vägen och föll för min näsa. Det sved lite. 

Jag la ifrån mig plattan och lutade mig tillbaka i sätet. Efteren stund kändejag hur det började pirra i mina fingrar. Jag förstog att det redan hade kommit ut i blodet.  Jag kände sedan hur det kom svarta prickar för min syn och hur bilden jag såg började böja sig, den började flytta sig och. Jag klev ur bilen och tog ett djupt andetag. Jag kollade mot berget som alla brukade hoppa ner i vattnet vid på somrarna. Det vr nog tjugo meter de hoppade. Jag undrade hur det skulle vara att hoppa. Jag kollade på klipporna som låg nedanför berget. Ingen hade någonsin gjort sig illa där.. Inga jag kände i alla fall. Jag började gå genom skogen för att komma frm till berget. Jag gick nog i drygt fem minuter och nu såg jag hur det låg regnbågar över hela havet. 

Jag klev upp på berget och kollade ner i vattnet. Det såg högre ut härifrån än vid vägen. Jag kollade mot min bil som stog vid sidan av vägen. Sen kollade jag ner i vattnet. 

Jag kollade runt mig och jag såg indianer (tänk på att han är rätt hög nu..!). De sog och kollade på mig och pekade att jag skulle hopppa. Jag skulle vilja pröva på. Men frågan var om man kunde dö? 

Jag klev lite längre framåt och jag drog av mig jackan. Sedan tog jag av mig skorna och hövdingen gick till min sida. 

- Du kommer aldrig ångra dig, viskade han i mit öra. Han gav mig en dunk i ryggen och jag vinglade till. Jag kollade på indianerna och de nickade. Jag kollade ner mot vattnetoch d'r kunde jag se Maja. Hon log mot mig med sitt varma leende. Jag kunde nu se solen lysa upp och det blev ett gult ljus som la sig över himlen. Maja skrattade och vinkade med sin hand. 

- Hoppa! Jag fångar dig! ropade hon. Jag klev ut mot klippan och skulle precis hoppa, men jag ångrade mig. Det såg för kallt ut. Jag vände mig om och skulle fgå tillbaka som jag klev snett på en lös sten och jag kände hur jag föll bakåt. Jag gled längs berget ner mot vattnet. Jag försökte ta tag i vadsom helst men det ramlade bara stenar. Jag kollade ner och såg att jag var påvägg mot den spetsig klippan som stog högst upp. Jag kunde inget göra. Jag insåg nu att jag var påväg att falla mot min egna död. Jag  kände hur det slog i och benet vek undan sig under min kropp och sedan blev allt svart. Jag hörde hur jag skrek Maja innan det blev kolsvart. 

- - - - 

- Majas pov -

Niall hade varit borta i snart åtta timmar. Klockan var ett på natten. Jag hade ringt hans mobil men det hade bara kommit till röstbrevlådan. Jag hade ringt killarna och de hade ringt polisen. Jag visste inte vem mer jag skulle kontakta än dem.