Estelle

Kapitel 34.

Cole.

Jag är rastlös och jag mår dåligt. Bakfyllan är ett faktum och ångesten kommer med den. Jag måste göra något! Tänker jag innan jag plockar upp mobilen för att skicka ett sms till Liam.
"Någon fest ikväll?"
"Vad gör du?" Jag ser ner på Estelle som ligger bredvid mig i sängen. Vi ser på teve och hon ligger så nära hon kan utan att röra vid mig.
"Messar Liam. Jag kollar om det är någon fest ikväll."
"Igen?" Hon flyttar på sig och ser frågande på mig.
"Ja, vadå?"
"Vi var ju ute igår. Du drack ganska mycket och.."
"Jaha, och? Innan jag umgicks med dig var jag typ ute varje kväll." Svarar jag och möter hennes blick.
"Jaha.."
"Mmm..." Mobilen vibrerar och jag ler när jag läser hans sms.
"Edet."

"De ska till Edet." Säger jag till Estelle och svarar honom,
"Jag är på."
"Ska du dit?" Frågar hon och jag nickar.
"Mmm.."
"Varför? Du mår ju inte bra." Hon viskar lågt och jag ser på henne.
"Nej, men en öl så är jag igång..." Svarar jag och ler brett. Hon ser avvaktande på mig och jag förstår att hon inte gillar det. Men hon behöver inte gilla det heller.
"Du behöver inte följa med Estelle." Säger jag kort och hon ser genast sårad ut.
"Alltså jag menar.."
"Vad fan är det med dig?" Utbrister hon och flyttar på sig.
"Vadå?" Frågar jag och hon stirrar på mig.

"Du har velat vara med mig hela tiden innan men nu vill du plötsligt inte det.. Vad fan är det med dig? Varför är du så... Off?" Hennes röst är hes och hon ser sårad ut.
"Jag är inte off, jag bara.." Hon greppar tag i min hand och jag sväljer.
"Jo, det är du.." Hennes ögon blir plötsligt glansiga och jag suckar. Säg sanningen...
Hon är ledsen och jag behöver förklara för henne hur det faktiskt ligger till, på riktigt. Utan att ljuga.
"Jag är inte off Estelle. Jag behöver bara lite distans till dig." Svarar jag lågt och smeker hennes handrygg innan jag greppar tag i handen.
"Men varför?" Hon ser intensivt på mig och jag suckar.

"För att jag... Fan.." Jag släpper henne innan jag reser mig upp och kliver ur sängen. Jag drar sedan handen frustrerat igenom håret och andas ut.
"Jag pallar inte mer, okej!" Jag stirrar på henne och hon spärrar upp ögonen.
"Jag pallar fan inte att du klänger på mig som du gör och att du rör vid mig. Jag fixar det inte. Fan Estelle..." Jag frustar till och hon sjunker sårat ihop i sängen. Hon ser sedan ner på sina händer i sitt knä och jag ser en tår rinna ner för hennes kind.
"Fan..." Jag sätter mig på sängkanten och greppar tag i hennes hand.
"Snälla, var inte ledsen." Viskar jag och håller henne hårt i handen.
"Men det går inte längre för det gör fan ont i mitt hjärta." Fortsätter jag hest och hon ser genast upp på mig.

Fler tårar rinner ner för hennes kinder och hon ser bara tyst på mig.
"Jag ljög Estelle." Viskar jag och hon stelnar till. Jag ser hur hon sväljer hårt och håller henne ännu hårdare i handen.
"Jag ljög för jag är fortfarande kär i dig och jag kan fan inte hantera det längre, det går inte. Förstår du?" Hon slappnar tydligt av innan hon torkar sig över kinden och nickar.
"Jag förstår..." Hon håller hårt i min hand och jag flätar samman våra fingrar.
"Jag behöver distans.. Vi behöver.."
"Varför?" Viskar hon hest och jag stirrar på henne.
"Varför kan vi inte bara göra som vi gjort?" Fortsätter hon och jag suckar.

"För att jag vill ha dig." Svarar jag kort och släpper henne.
"Men det har du ju velat hela tiden." Viskar hon och jag suckar. Jo det är sant....
"Ja, men det blir värre..." Jag harklar mig och hon ser tyst på mig.
"Det börjar lixom att göra ont.." Jag släpper henne och reser mig upp igen.
"Jag behöver träffa någon annan, glömma dig och..."
"Nej, snälla..." Hon snyftar till och jag ser på henne.
"Snälla Cole. Du får inte försvinna ifrån mig." Hon reser sig upp och lägger genast armarna omkring mig. Hon lutar sedan sitt huvud mot min axel och jag andas ut.